Kära Sommaren :)




Hur ska man börja? Bara att sätta en titel till sitt inlägg går åt skogen :) Hur gör man vill jag vråla? Jag har glömt bort hur datorn fungerar - Kan inte låta bli att skratta :) Tänk så fort man kommer ifrån det här livet med datorer och annat, bara för att sommaren fångade en i sitt underbara varma kärleksgrepp  :)

Min syster ringde mig nyss och frågade - vad ska du göra idag? Jadu, just nu vet jag inte, jag har satt igång min dator och jag vet inte riktigt om jag ska göra ett blogginlägg, vet inte ens hur man gör längre? Vet inte hur datorn fungerar, var tvungen att sätta igång den två ggr innan den fungerade :) Den har semester, det enda den används till är att ladda över bilder. Måste bara prova och se om jag minns... ;)

Men nu ska jag överraska mig själv och göra ett inlägg. Öppnar en mapp, ok, det här blir nog inget vidare, men det är en början iaf på en härlig sommar :) 

Liten söt röd rubin i små gula solar på ängen :)

Sommarängar, jag tokälskar sommarängar!! Att sätta sig på en äng på kvällarna medan håret fortfarande är blött och rufsigt och känna solens strålar värma en, det är livet!! Jag skulle kunna sitta där för alltid känns det som. Eller på trappan till huset, det är något alldeles speciellt med en solvarm trappa en sommarkväll då värmen ligger kvar och solen vägrar ge vika för natten, I LOVE IT :)

En liten söt skalbagge spejar ut över ängarna, över hans vackra land, ser ni honom? :)

I Våras undrade jag om jag hade förändrats? Jag kände nämligen inte den där vanliga längtan efter sommaren. Något var förändrat..., och på ett sätt kände jag lättnad. Tänk om jag kunde bli en höst och vintermänniska, så mycket lättare mitt liv skulle bli och denna vintern hade jag ändå känt en annan kärlek, iaf en smula kärlek till vintern, inte hösten...., usch usch ;)

Jag kom på vad det var som gav mig ångest. Det var rädslan hur Lloyd skulle hantera sommaren och värmen. Oron gnagde inom mig och jag såg inte fram emot den då jag såg hur han njöt så fort det var snö. Och jaaaa, jag har installerat kyla i hemmet sen år tillbaks, så inomhus är det alltid kallt. men man måste ju vara ute också och tack o lov älskar vi båda havet :) Så bada bada bada!

Och hur det än är, om någon man älskar lider, så försvinner ju glädjen. Man vill ju göra allt för att den ska må bra. Förbannade Borrelia och Anaplasma, förbannade fästingkräk som förstör människor och djurs liv. För ja, det är tack vare dessa kräk som han har problem än idag. Han är inte ensam, jag är med i klubbar eller vad det kallas, och ser hur folk kämpar med dessa sjukdomar. Och värmen är något som tydligen får många utav dessa stackare att må pyton. Skulle kunna skriva så mycket mer om fästingburna sjukdomar och hur det ser ut idag, men hoppar över detta så länge.

Hur som helst, vi njuuuuuter båda två av sommaren, ok, ibland blir det lite väl hett för Lloyd då får jag se till att han blir avkyld, kanske inte alltid lätt, men skam den som ger sig!

För att återgå till sommaren den absolut bästa av dom alla, länge leve den, låt den aldrig ta slut :)

Jag vågar knappt skriva dom där raderna här ovan om sommaren jag älskar för mamma mia så mycket klagomål det varit på sommaren i år. Jaaa, återigen, jag känner mer än vad jag kan skriva med er som lider, jag bor ju ihop med en så jag vet. Ändå måste man få älska den. Jag avskyr mörkret och kylan, jag får ångest bara jag tänker på höst. Ok om vintern blir vit och kall, då är jag med, men annars - nejtack! Det är bara att inse att jag är en sommarmänniska rakt igenom :)

Här från skogen en sommardag eller kväll var det ju :) Söta små vita blommor fyllde marken, så vackert!

Spindlarna, jag har så många spindelbilder i år, men i denna mapp var där bara en till mångas glädje antar jag? ;) Han har fångat sin kvällsmat iaf och ska nu njuta av en god middag!
 
Nämen här hitta jag några på igelkottisarna, jag älskar dom!! Finns det något sötare än igelkottarna som kommer exakt kl. 22 00 varje sommarkväll för att få lite smått o gott att äta?

Och vem har sagt att en igelkott är långsam? Ånej, Maurice här ovan, ja han heter så :) Han springer alltid, jag ser han ibland då han är på väg hitåt i 190 och jag kan inte låta bli att skratta, han har alltid BRÅTTOM, t.o.m när han äter går det undan.

Ljuset var starkt denna dag, stora kontraster så jag valde att konvertera dom till sv/v!

Han är ett charmtroll Maurice, han går fram till en, doftar på ens händer, går runt en, doftar på en som om han vil gardera sig om att det är HON :)



Hade det varit lite mörkare ute så hade jag kanske lyckats få bara hans konturer av solen, men jag lyckade inte riktigt för han har alltid bråttom ju ;) Men visst är han söt?




Sen måste jag mitt i denna röra när jag öppnar nästa mapp få berätta om en alldeles fantastisk fotograf och vän till Jonna och mig!!

Nämligen Christer Karlsson! Se hans underbara bilder på hans hemsida: http://www.ckarlssonsbilder.se/index.html

Christer har vi känt till i många år från bl.a Fotosidan där han var en stor inspiration för både mig och Jonna. Jag minns så väl första gången jag såg hans drömska blombilder och hur jag kunde sitta och titta på dom länge och inte riktigt förstå varför jag egentligen älskade dessa bilder mer än andra blombilder. Jag återkom ständigt till hans bilder och tyckte att han var inte bara fotograf, han var en sann konstnär i sitt skapande.

Vi har haft kontakt genom åren men det var först på senare tid vi äntligen fick träffa denna fotograf.
Till slut fick vi iaf träffa denna fotograf och det var som att träffa en gammal vän man känt hela livet.

Förutom hans fantastiska bildskapande är han ödmjuk, vänlig, artig, snäll, skiiiiiitsnäll, rolig och aldrig ett enda skrytande ord fast han kan trolla fram bilder på löpande band som får en att slita håret av sig hur kan lyckas.

Ibland när vi varit ute och fotat och ni vet när man inte får fram det där man önskar, när inget fungerar hur man än bär sig åt, så kan man gå fram till Christer som är fullständigt uppslukad av något han hittat, och fråga - Vad fotar du? Får vi se? :) och i ärlighetens namn begriper jag inte hur han gör, för han kan få en död stubbe att se ut som rena sagobilden. Då är man skicklig och han inspirerar oerhört mycket.

Han har mängder med fotoideér och det är en stor glädje att få ha dig som vän och någon som vi kan bråka med när vi är ute och fotograferar, för visst måste man väl ändå slåss lite? ;)

Så här kan det se ut :) Denna bild tog jag en dag i somras då vi var ute och fotade och Christer hela tiden tog magiska bilder och vi orkade inte för det var för varmt - ja, då slutade det som det brukar, Christer fick stryk igen för att han är så bra :))) Så går en riktigt workshop till, om nu någon undrade :)) Iaf Jonnas och mina ;)

Bilden är kanske lite suddig och det beror på mitt gamla objektiv från Ryssland och att jag envisas med ett extremt kort skärpedjup, men ni ser ju själva :)

 

Han vet inte om att jag tog denna bild, för han och Jonna stod framför mig så jag inte kunde fota...ja, dom gör alltid så, ställer sig framför mig så jag inte kan få någon bild :))


Nä, nu ska jag sluta svamla för denna gång. Är jätteglad att jag lyckades få igång min dator och för att jag hann skriva ett inlägg, ska verkligen bli bättre på detta snart, med många härliga sommarinlägg :)

Var rädda om er och njut av vår fantastiska sommar, och bada så mycket ni kan och lyssna riktigt noga på vad havet säger er när ni dyker, för det finns ingen som kan säga så vackra saker som Havet!


Alla bilderna är tagna med en Canon Mark II 5D och äldre objektiv från Ryssland, förutom bilderna på Maurice som är tagna med ett Canon 70-200. Enkelexponeringar som vanligt och inga stativ eller annat som kunde vara bra att ha :)

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Årets Naturfotograf




 
Jag är på mitt jobb denna dag och min kollega håller på att förhöra mig angående lite saker man måste kunna inför nya arbetsuppgifter.

- Jag orkar inte mer, säger jag efter en stund! Det måste vara nog nu! Nu har vi hållit på med detta i flera veckor/månader och jag är så less och så sätter jag igång och vräker ur mig dumheter ;)

Jag fortsätter att gnälla , om hur fint väder det är utanför, - något jag gnällt om i veckor nu - och här sitter vi och förhör varandra som om det vore höststorm utanför och inte försommar/sommar,-  och  NU ÄR DET NOG säger jag, på allvar, - samtidigt som jag i vanlig ordning brister ut i skratt, och ingen normal människa kan ta mig på allvar, trots att jag menar allvar - men jag är så trött att inget fungerar längre och jag kan inte ens låta allvarlig utan att det går åt skogen :) 

Det är helt enkelt så meningslöst att älta dessa fraser jag nu gjort under en längre tid!  Det hjälper ändå inte, vi ska JOBBA!! Och sen kan Vitsippor, grodor, rapsfält, bokskogen, allt kan rusa förbi - vi hinner ändå inte ut :)

Jag måste fota körsbärsträden innan dom vissnar, annars dör jag, jag måste få stå under körsbärsblommorna och andas in deras skönhet för att överleva, utbrister jag desperat och han rör inte en min :) 

Min kollega tittar upp från pappret han håller i handen och ler, som vanligt! Han vet att då han ler, gör han mig bara mer arg. Mer stressad, jag vill höra honom klaga, gnälla, berätta för mig hur hemskt det är att vi måste jobba medan allt utanför rusar oss förbi. Men han bara ler...., oj så nära jag är att resa mig upp och ge honom en rejäl snyting ;)

 
Han fortsätter att mala på, då det plingar till i min mobil..

 Den senaste tiden har jag bara hunnit läsa mail och annat via telefon, tiden för att sätta sig vid sin egen dator har liksom inte alls funnits. Jag tar upp mobilen och börjar läsa, medan min kollega fortsätter att älta och förhör mig och jag hinner tänka att han uppför sig som om han vore en robot som inte ens lyssnat på vad jag nyss sagt,  jag sa att jag dör t.o.m och han reagera inte ens, han verkar ju inte förstå vad livet handlar om ;)

Jag tittar efter vad det var som kom i mobilen och börjar läsa...

"Jag har glädjen att meddela er båda att ni har blivit utsedda till årets naturfotograf 2013, grattis!......" Jag läser om raden, jag läser ämnet i mailet " Årets Naturfotograf 2013"....jag fortsätter att läsa mailet och min kollega fortsätter att älta och tjata... :)

...ni får möjlighet att ställa ut på Naturhistoriska riksmuseet......., vad menas, vem får det menar dom? Jag läser men allt snurrar i huvudet.." ..Vår generaldirektör Maria Ågren vill överräcka er utmärkelse...."

..... Pressmeddelande då vi berättar att ni har fått priset skickas ut onsdag 4 juni.....


- HALLÅ, hörde du vad jag sa? Svara nu på den frågan jag ställde och lägg ifrån dig din mobil, säger min kollega och jag lyfter blicken och tittar på honom. Jag är helt frånvarande, helt tyst...., jag förstår ingenting, jag fortsätter läsa och han suckar nu högt och puttar till mig där jag sitter...

-TAMMY, lyssnar du på vad jag säger?

- Vaaa? Jag har hamnat i något konstigt tillstånd, jag förstår absolut ingenting av det jag läst? Är det ett skämt? ett spam-mail? Reklam? Vad menas? Och vem är NI BÅDA som dom skriver? Jag scrollar upp och kollar vem mer mailet är skickat till....., Jonna Bergström, min syster.... :)

- Läs detta mail säger jag till min kollega, det står förvisso i mailet att vi ska behålla detta för oss själva, men han säger ju inget..., han suckar tungt och tar min mobil och börjar läsa...

Ett jätteleende sprider sig över hans ansikte, själv har jag inte riktigt förstått om detta är ett skämt ännu? Nu reser han sig upp och kramar om mig och säger - Wow, wow, wow grattis!!!! Och han ser så glad ut!

Han fortsätter och grattar och berättar hur vansinnigt kul detta är...., men själv känner jag mig frånvarande, helt underlig. Chockad? Jag fylls av en ofattbar glädje, samtidigt som något inom mig säger att det måste ju vara ett skämt? Någon skojar?

Jag måste ringa Jonna, säger jag! Jag ringer upp henne och frågar om hon läst sin mail. Nej det hade hon så klart inte. Nå, låt då mig få läsa upp ett mail som är till oss båda och så sätter jag igång och läser och hör i andra änden hur hon skriker till något, hon blir jätteglad :) Hon tjoar och oj oj oj, så himla roligt, vänta jag måste öppna min mail och sen fortsätter det i den stilen...

- Men du, jag tycker det känns lite konstigt? Varför skulle VI få det här? Är detta inte något man söker? Tvivlen fyller mig, det måste vara ett SKÄMT!! Jag kan inte ta till mig det riktigt...., tänk om det är någon som tycker jätteilla om oss som vill skämta med oss, för att vi först ska bli glada och sen besvikna? och tänk om det är sant, då kommer ju massor av människor avsky oss ännu mer, säger jag...!

För hur det än är, så finns det missunnsamhet, avund, skitsnack inom foto, liksom inom allt annat så klart. Men själv har jag genom åren hållit mig lite för mig själv, elaka tungor kan ta dö på skaparglädjen och den vill jag hålla mig ifrån. Jag har min blogg, min hemsida, det räcker liksom. Jag behöver inte mer, jag behöver bara få skapa av kärleken jag känner. Det räcker liksom för mig.
 
 
 
Vi är Årets Naturfotografer Tammy, hör jag Jonna återigen säga och så skrattar vi bort all tvivel jag nyss rabblat fram :)

Men, jag har jättesvårt att våga känna den där glädjen märker jag och hela dagen går jag runt och är ofattbart lycklig och skeptisk, men känslan av lycka övertar allt, för hur det än är. Den här utmärkelsen, den kan man inte söka...., den kan man inte få p.g.a att man har "kontakter" med rätt personer, den här utmärkelsen är så mycket mer....,  tänk om det är sant, tänker jag....!

Dagen efter när jag vaknar så känner jag, Nej, det var inte sant. Någon skämtade med oss, jag måste ringa Jonna och säga till henne att hon ABSOLUT inte ska svara på det där mailet, den glädjen ska vi inte ge denna person som skämtar....

Jag ringer upp henne och frågar om hon svarat på mailet? Nej, det hade hon inte och  jag säger - Svara inte på det, det är bara någon som skämtar.

-Ånej, säger hon, tror du det? Ja, säger jag. Detta är ett skämt, så svara inte. Men ska vi inte ens ringa dit säger hon och höra efter? Nej, det ska vi inte. Vad skulle vi då säga? Hej, är det sant?? Och sen göra bort oss fullständigt? Nej, säger jag, eller ok då,  vi kan ringa och säga att någon kapat deras mailadress och på så vis får vi ju veta :)

Jonna låter lite ledsen, och jag säger att det begriper du väl själv att det är ett skämt?

Ok, jag ringer dit sedan om jag får tid och säger till dom , säger jag! Ok, svarar Jonna lite ledsen ;)

Minns inte om jag ringer dan därpå eller dan efter igen, men jag ringde upp Anneli som skrivit mailet för att berätta för henne att någon använde hennes mailadress :))

Hon tog luren och jag presenterade mig snabbt, i hopp om att hon inte skulle uppfatta mitt namn nu när jag skulle göra bort mig :)

- Hejsan, mitt namn är Tammy Bergström och jag och min syster har fått ett mail från dig där det står.....

- Hon svarade med kort ton, jag minns ej vad hon svarade - jag minns däremot att tonen lät kort och så låter man väl ändå inte om det vore sant det jag nyss hunnit säga henne i 190 knyck ;)

Plötsligt innan jag hinner säga något och göra bort mig än mer, säger hon - Ursäkta mig, vad sa du nu att du hette? Tammy?

- Ja, Tammy Bergström svarar jag och det är DÅ hon utbrister ett stort GRATTIS :)))

- Är det sant?? Menar du att det är sant??? säger jag och jag börjar skratta och hon skrattar och hon är supergullig och berättar hur mycket dom tycker om våra bilder, och så snackar vi lite till och jag berättar för henne att jag förbjöd Jonna att svara på mailet för jag trodde det var ett skämt :)

DET VAR SANT!!! :))

Jag ringer inte ens upp Jonna, utan skickar ett sms och skriver - det var sant, vi är Årets Naturfotografer :))

Och efter denna dag har vi inte kunnat sluta skratta :))

Och jag hann t.o.m få stå under körsbärsträden i år, och gissa hur själen fylldes på med lycka!

 

 



Här är lite olika bilder, en del är fotade i sol och andra i moln och färgerna ändras så himla mycket och dom är lika vackra vilket väder det än är!


 


 

När vinden är med och skapar...




 
 


Jag vet inte varför, men jag känner en sådan enorm kärlek när jag får stå där under dessa träd och bara se deras skönhet. För mig är dom så obeskrivligt söta.
 
 
 
 
 
 

Jag vill även säga ett innerligt varmt tack, till Tidningen FOTO, samt många andra tidningar som grattat oss, till alla supergoa människor som gratulerat oss.

Till er mina bloggläsare som alltid sporrat mig och gett mig så oerhört goa rader som värmt massor! Ni har lärt mig så mycket, t.o.m att älska vintern, och det trodde jag aldrig :)

Och jag vill även be om ursäkt om jag inte hunnit svara på allt, men många varma tack till er! Skulle vilja lägga in ett hjärta här, men vet inte riktig hur man gör, men ett stort hjärta till er alla!

Nu åker vi upp till Stockholm i veckan för att få denna utmärkelsen och träffa dessa vänliga själar som gett oss den, och det fyller oss med enorm glädje. Så tack snälla till er alla!
 
 
 
Var rädda om er så hörs vi snart igen!

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Den vackraste tiden!






Det är tidig morgon och jag sitter i min bil och kör. Världen har nog aldrig varit så vacker som just denna morgon...., eller beror min känsla av det jag känner p.g.a att jag vet att jag inte kan gå ut i det och njuta?

Hmmm...-  Skärp dig Tammy, säger jag till mig själv. För vilken tur i ordningen, har jag sagt mig själv denna fras den senaste tiden?

Vetskapen att jag idag ska sitta inlåst hela dagen på utbildningen, medan livet lever därute?

Jag kör förbi ett fält där hararna leker, det ser ut som om de boxas med varandra och jag fylls av skratt. En rovfågel flyger ner mot dom och den ena haren viftar med näven i luften mot rovfågeln och något inom mig brister nästan..., jag skrattar och gråter samtidigt, för jag vill så gärna stanna, jag vill så gärna fånga denna stund - men tiden, tja, den finns ju självklart inte.

Jag kör vidare igen...,  och säger upprepade gånger till mig själv som i ett mantra - SKÄRP DIG GNÄLLUNGE!! :)

Träden slår ut, fält med vitsipppor fyller marken och småfåglarna kvittrar lyckligt och jag ska vara inlåst åter en dag, när jag väl är ledig kommer de störtregna, vara storm, dimma, kanske rent av höst?


Jag säger till mig själv igen, nu ordentligt, jag skäller ut mig själv där jag sitter i bilen :)

-Var riktigt jäkla tacksam att du har ett jobb, att du har en chef som tror på dig och som tycker att du är som klippt och skuren för det här nya uppdraget, trots att du upprepade gånger sagt åt honom att du nog inte är lämplig, att du inte klarar det och allt annat jag sagt den senaste tiden.

Japp, nu är jag skärpt :) Kör vidare för att möta upp min kollega där vi bestämt träff denna tidiga morgon för att åka till dagens slutgiltiga testdag, ska vi klara detta eller inte?
Och sådär ja, nu var stressen tillbaks, stressen som varit min följeslagare den senaste tiden då vi gått denna extremt jobbiga och tuffa utbildning. Jag är tydligen expert på att bjuda in stressen den senaste tiden i mitt liv? :)


Väl framme ser jag min kollega sitta i sin bil och vänta på mig. Jag tittar genom fönsterutan på honom och han ler sådär stort och jag undrar - vad ler han åt? Är han helt rubbad? Det här är verkligen inte kul ju!!! Han ska inte sitta där och se road och lugn och glad ut, han ska känna hur livet rinner ifrån honom och hur vi bara sliter och jobbar och att allt detta medan våren försvinner ur våra liv ;)

Det var droppen alltså!!! Nu är jag riktigt förbaskad :)

Jag hoppar ur min bil och in i hans och frågar vad i hela fridens namn som är så himla roligt?? Nu är jag riktigt irriterad ovanpå allt, jag som försökt prata med mig själv så som experterna säger att man ska göra, prata uppmuntrande till sig själv..., det misslyckades ju totalt :)

- VARFÖR ÄR DU SÅ GLAD???? frågar jag i en irriterad ton, och jag avskyr mig själv just då för att jag inte lyckats med det jag försökte, nämligen rycka upp mig själv.

- Jag blir glad av att se dig, säger han och ler ännu större. Ok, det var liksom det sista jag behövde nu, han har mage att sitta och se glad ut då han ser mig som är så irriterad och arg och olycklig och allt på en och samma gång....

Då faller jag samman, jag vräker all ilska ur mig, jag berättar hur meningslöst allt är, hur våren bara runnit mig ur händerna , hur jag aldrig hinner fota, hur jag aldrig hinner göra något roligt, jag hinner aldrig leva, jag har gått en utbildning där jag inte fått svar på mina en miljon frågor, och jag är den enda som känner mig osäker och bara vill gräva ner mig och han sitter där och ser glad ut!!!! Det är på gränsen att jag faller ihop i gråt där i hans bil ;)

Då börjar han skratta och det var då jag nästan slog ner honom :))

- Smäll till mig säger jag!!! Slå mig hårt, gör något, men var inte glad -säger jag desperat :)

Han ger mig en kram och säger med sin lugna röst, idag ska vi ha det roligt och det är då jag börjar skratta och sen kan jag inte sluta skratta, jag är helt enkelt fullständigt rubbad :)

Och jag har en sådan tur i mitt liv att jag har världens bästa kollega som stått ut med mig sen, tja, vad är det nu - 98?

Ok, jag är för det mesta glad - men jag är hans motsats, medan han är lugn  och sansad, är jag den temperamentsfulla och vi fungerar utmärkt ihop. Det behövs helt enkelt att någon agerar och någon som taggar ner :)

Hur kan man alltid vara sådär galet lugn? Han måste ha väldigt lågt blodtryck? :))

 
Ja, kära läsare..., jag ska bespara er allt som hänt den senaste tiden. Jag försökte bara här berätta lite grann om varför jag varit så himla dålig på att uppdatera. Några av er har hört av sig, så goa ni är. Jag är helt ok!!! Och rörd av er omtanke.

Jag har den senaste tiden gått en utbildning, som jag aldrig för mitt liv trodde skulle vara så tuff och krävande. Sen var jag en smula naiv och trodde att jag eventuellt skulle börja så smått att jobba med detta till hösten, men där hade jag fel. Dagen efter att vi klarat utbildning och alla tester och prover, ville dom att vi skulle börja. Men se, det satte jag stopp för :) GE MIG ANDRUM FÖR TUSAN!!! Jag började en vecka senare och ovanpå det har jag ju mitt vanliga jobb, och nu även detta nya . Tjohej ;) Och förhoppningsvis justeras tider lite bättre senare så att även jag kan få gå ut i naturen ;) Annars kan man kanske se på Naturrutan på TV nån kväll? ;) Eller vad nu dessa program heter, är inte så insatt då jag sällan ser TV`n



Jag hoppas ni förstår att jag driver med mig själv nu när jag skriver? Det gör jag alltid. Och jag har självklart fått några stunder ute på grönbete som fyllt min själ med ren pur lycka. Faktum är att jag tror inte jag är en människa längre, jag är en annan art och detta har jag berättat för mina vänner också ;) Och det kära ni kommer jag att gå in på en annan gång i ett annat inlägg, hur man blir en annan art ;)

Hoppas Tidningen FOTO tycker det är helt ok att ha kvar mig ändå? ;)


Inte bara vi tycker om vårens ankomst, små söta insekter satt på sina söta små strån och spejade ut över ängarna :)







Jag drömmer mig alldeles bort när jag får vara därute bland djuren och naturen. Det är då jag kan andas ordentligt. Även om det kan se lite suddigt ut ibland ;) Dock medvetet gjort som vanligt.


Ljuset när de är som vackrast, detta skira ljus som bländar och samtidigt fyller en med liv igen.

Boken, älskade underbara Boken slog ut och det finns inget som slår boken, har sagt det förut och kommer antagligen älta om det om och om igen, som en söndertrasad bandspelare som hakat upp sig ;) Men Boken, mamma mia, så overkligt vacker. Häromdan kom det regn och jag körde förbi en skogsdunge med bokar och bladen och grenarna hängde så där vansinnigt vackert. Att jag stanna bilen och gick ut till den och  bara vrålade till Boken - DU ÄR DEN VACKRASTE AV DOM ALLA!!

Jag hoppa snabbt in i min bil när en man stannade och frågade om allt var ok med mig... ;)

Ja, ja, ja, jag är ok,  var bara tvungen att berätta för boken att den är den vackraste...
- Äääh, ok :))

 Och är man inte religiös redan, så måste man bli det inför naturen.



Ugglorna satt och tittade på mig då jag stod där som en förtrollad ;) Dom dök ner genom lövverket och sa - Njuuut medan du kan,  för det gör vi ;)


Och alla dessa blommande träd, man blir hänförd helt enkelt.


Men tiden är så kort så kort, och när man nästa gång har tid att gå ut så har vitsipporna förvandlats och nu bär de ålderns skönhet. En vishet vilar över dom och jag fylls så av kärlek. Jag var tvungen att luta mig ner över den nu åldrade vitsippan och ge den en nätt puss, jag bara måste göra det ibland..., säga hur vacker den är och hur mycket glädje den gett mig.

Mitt blodtryck måste ha blivit lika lågt som min kollegas av den stund naturen bjöd mig på. Tack :)



Vi hörs snart igen kära ni. Alla bilderna ovan är tagna med en Canon 5D Mark II och gamla objektiv från -50 talet som är nästan de enda jag använder nuförtiden, då jag som vanligt gillar defekten av det som andra säger är fel :)
Äsch, vi måste alla gå den väg som är rätt för oss, sägs det :)


Var rädda om er!

Varma hälsningar

/Tammy och ett bedårande vackert Skåneland
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Vingslag



 
Telefonerna ringer, larmen tjuter, människor pratar, mailen fylls på med nya mail....., mobilen plingar till, privata mail som jag måste besvara. Jag gör det sen tänker jag..., och sen blir senare och senare blir..., när tid finns?Finns tiden? Självklart! Allt beror på hur man prioriterar sägs det.

Jag läser några rader från en författare jag tycker om, ju mindre tid du har i ditt liv - ju mindre fri är du...., och fri..., detta vackra ord, det vackraste ord jag vet..., men vi måste ju göra saker, passa tiden, vi måste ju arbeta, vi måste ju faktiskt en massa.

Fast å andra sidan måste jag inte fotografera :) Jag måste inte gå ut i naturen och sitta ner på stranden och prata med änglarna. Jag måste inte..., ååååh jo, det är just det som det betyder, ju mindre tid, ju mindre fri för det du verkligen vill göra i ditt liv.

Jag måste faktiskt prata med fåglarna. Jag måste efter jobbet sätta mig ner på stranden och höra deras vingslag, höra deras skri som är som balsam för min själ!

Alla har vi det likadant, det tror jag nog :)

Men det finns ingenting som slår känslan av att sluta jobba för dagen och ta fram sin mobil och stänga av eländet - frågan är - varför skaffa jag en mobiltelefon? :) Jorå, en mobil är bra, men det fanns en tid då jag klarade mig utmärkt utan den.


Nu svamla jag iväg lite, men bara lite :) Var glad att jag inte går igång ordentligt med ämnet ovan, för då hade det blivit ännu värre ;)

Här tänkte jag visa lite bilder på mina kära vänner - änglarna :)  Japp, för mig är dom änglar. Och jag har använt mig av ett vidvinkel och ett 50 mm när jag fotade dessa. Ska visa andra bilder en annan gång, då med andra objektiv, för det roliga med dessa fantastiska änglar är att man kan använda vilka objektiv man vill - för en ängel bli alltid vacker på bild :)


Nästa gång ska jag gå in lite mer på drömmande bilder av änglarna, om nu inte något annat ämne dyker upp :)


Hör ni ljuden? Känner ni doften från havet? Det ni, det är livet när det är som bäst, för mig alltså :)
 
 

 

Våren kom och jag har träffat lite nyvakna varelser, här är en av dom som tittade fram ur en krokus.


Jag kisar, jag blundar, jag drömmer mig bort och jag vill se blomman i min dröm - den är just då bara en vision.


Jag dyker även ner i ett blått hav av blåsippor, bara för att andas in känslan hur det kanske känns att få stå där med dom.



/Tammy
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Vinterdagar bland själar och änglavingar



Det var en sådan där behaglig och vackert kall dag, då solen ändå värmde, men vinden var bitande kall.

Lloyd hade fullt upp med att gå igenom precis allt nytt som havet hade sköljt upp denna dag. Så, jag hade att välja mellan att stå där och frysa ihjäl. Eller, att lägga mig ner och sova en stund! Livet med en Newfoundlandshund är antingen i 190 knyck eller i slowmotion :)

Och nog var det mjukt där på stranden denna dag, x-tra mjukt då havet hade sköljt upp mängder med olika sorters alger och sjögräs. Särskilt en röd variant denna dag, som jag tror heter grov rödsläke?



Jag satte mig ner, för att stunden senare lägga mig ner på denna mjuka bädd. Och vilken säng då, alldeles underbart mjuk och skön! Och nej, jag tänkte iaf inte somna denna gång - även om jag har en viss benägenhet att göra det ibland på stranden :)

Istället blev jag väldigt fascinerad av allt vackert som bäddat ner sig där i algerna. Vackra fjädrar, små musslor, allting liknade en sagovärld och ännu mer sagolikt blev det genom linsen.


Jag riktade blicken på några vattendroppar som låg på en fjäder, och det var då jag såg dom...., osäker på vad jag såg, försökte jag titta närmre...., dom gick runt där inne i vattendroppen, sen stannade dom som om de pratade - för att i nästa andetag lyfta på sina händer och sen gå vidare igen...

Nämen, vad är det jag ser? Där är någon inuti droppen....., jag kisade och försökte allt vad jag kunde för att se vad det var? Konstigt! Med huvudet ner i algerna låg jag och tittade på denna droppe som helt uppslukade mig.

Jag vet inte vad det var inne i droppen. Jag vet dock att det fanns inget mer än tång och hav bakom, så jag kallar denna bild för själarna :) Då jag tycker det ser ut och påminde mig om det.

                                                                                    "Själarna"

Sen var jag förstås tvungen att kolla alla andra fjädrar om det var någon inne i dom också :) Men icke, dom var lediga :)
Tur att där inte var några andra människor där på stranden, för risken är väl att jag i mitt fascinerande tillstånd bett någon annan titta på vattendroppen och berätta om de såg något :)




 

En annan vacker vinterdag träffade vi på några kära vänner - sälarna! Och dom här underbaringarna fyller mitt hjärta så det svämmar över.

Vi ville för allt i världen inte skrämma dom. Det absolut värsta jag vet är folk som inte visar respekt. Vet inte hur många ggr man krypt och ålat sig fram flera hundratals meter för att dom ska förstå att man inte vill dom illa, och för att så långt det går - passa in och inte utgöra ett hot. Så kommer någon människa och trampar raka vägen fram och skrämmer bort allihop.

Men dom är kloka dessa sötnosar, dom känner igen oss. En del av dessa är över 40 år gamla!

Om man är lugn bland djur, får man uppleva magi.




Här kommer en sköldpadda minsann :) Ok, jag har fel, men lite lik en sköldpadda är han väl?

Lycka är att få ligga där hos dom och höra dom sjunga!

Man är så lycklig att man inte ens förstår först varför det är så oerhört kallt? och var kommer den där kylan ifrån helt plötsligt? Tills man tar sig tid att bara böja lite på huvudet och får se att man faktiskt ligger i havet ;)
Japp, så går det när man är fokuserad och förtrollad av kärlek!
 


Ljuvliga så man med ord inte kan beskriva hur fina dom är! Trots att man låg i vatten och hade sand överallt så var man varm enda in i själen av den lycka man känner av att få vara där och vara en av dom.


Sedan har vi en annan ängel som fyller ens hjärta med värme trots bitande kalla vindar och snöstorm!


Och frågan är, finns det något vackrare än då varje gren, varje liten plätt är klädd i vitt? Jag har ställt frågan till mig själv som den sommarälskare jag är, vad tycker jag? Vad känner jag? Och när jag väl insåg att det slår nog allt, så förvånnade jag de flesta i min omgivning när jag kom med denna bekännelse. Inte du Tammy, sa dom allihop och gud så fel dom har!! :)


Den här sagofiguren kan man se om man har tur i skogen. Han fullständigt älskar snö och kyla. Helst 30 minusgrader :)

Och denna sagofigur lägger sig gärna till ro ute i kyla och snö och kan ligga där i timmar och bara njuta. Han har noll förståelse för att man kanske fryser eller har tappat känseln i fingrar och tår för längesen.
 
Men han är mitt allt! Och just på denna bild hade han brottat ner mig, slitit av min mössa och hårband då jag försökte ställa in kameran då jag ville testa en ny bildidé. Men så fort jag försökte fånga det, såg han ut som den oskyldigaste lilla vovve som finns i hela världen. Men, skenet bedrar ;)


Jag önskar er alla en underbar vecka, var rädda om er!

Alla bilderna är fotade med en Canon 5D Mark II. Objektiv som använts är Canons 400 - 5,6, Canons 16-35 - 2,8 och även ett makro till fjäderbilderna här ovan.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



RSS 2.0