Röda Rubiner på en vacker stormig strand



Jag kan inte planera, eller ska jag säga så här: Mitt förnamn är Spontan? :)

Varför orkar jag inte gå in på just nu, utan tänker återkomma till det en annan dag, och berätta varför, - men har bl.a med hur det är att växa upp med Migrän att göra, och hur det kan forma ens liv - huuu!! ;)

Så, jag planerar aldrig vad min blogg ska handla om, ej heller funderar jag på vad jag ska skriva om. Jag sätter mig helt enkelt ner, och öppnar datorn, går till mina fotomappar och tittar på vad dom är döpta till och säger - Ok, idag får det bli lite om livet på stranden :)

Det var någon som frågade mig, -hur vet du vad du ska berätta om? Nämen det vet jag aldrig, jag vet inte ens vad jag ska skriva, det kommer bara från hjärtat och blir därför helt galet ibland :)


Tänk er att komma till stranden en het sommardag och mötas av tusentals nyckelpigor? Är jag i paradiset eller?
Och för en gångs skull, tog jag kameran med, yeees!! :)

Jag säger för en gångs skull, för jo så är det. När man dagligen går till stranden och badar, så kan man helt enkelt inte ta med kameran. Dels var det så hett  visa dagar, att man orkade inte fota. Och för det andra så har jag tagit en miljard bilder på min älskade Lloyd redan att han nästan ser rött när jag tar fram kameran, iaf ibland ;) Men kan man sluta fota den man älskar? Neeeej :)

Jag fotar honom jämt, men jag vet också att han ibland blir jättetrött på min kamera - så för det mesta, tar jag faktiskt inte med den när jag är med honom, så kan vi brottas utan att jag skriker - akta min kamera :) Inte för att han bryr sig om den går i sönder ;)

Men, denna stormiga dag hade jag med den och mötte till min glädje tusentals nyckelpigor som dragit sig ner till stranden!

Varför nyckelpigorna drar sig mot havet heta dagar råder det ju självklart delade meningar om. Ända sen jag var liten har jag upplevt detta och hur man försökt rädda hundratals från att drunkna.

När jag var lite simmade jag ut med min mamma och fyllde hela hennes hår med nyckelpigor och så fick hon simma in och lasta av dom och sen komma ut igen och hämta fler, ja, hon var rätt trött på mig ibland :))

Men, det är hennes eget fel. Hon sa alltid att nyckelpigor ger tur Tammy :) Men hon räknade kanske inte med att ha håret fullt av nyckelpigor? :)

 
Överallt sitter det nyckelpigor som försöker skydda sig från den hårda vinden denna dag, På varenda litet strå. Tången är fylld och jag har fullt sjå kan jag berätta att fånga upp de som jag ser kämpar i havet.

Gissa om min kameran blir fylld av sandkorn? Och tro mig, man kan knappt se något tack vare alla sandkorn som denna dag yr runt, men man måste ju försöka fånga dom på bild ändå :)

 
Lloyd är ju van vid att hans mammie krälar runt på stranden som en säl, men jag måste ju ändå ha koll på honom så han inte får för sig att han ska rädda någon ur havet, hmm ;)

Var är min lilla pluttenutt nånstans?  Aha, jag ser något svart pälsaktigt ligga och vakta mina saker, och just då  vänder han sig om för att jag ska drunkna en stund i hans vackra bruna ögon...
Jo, jag krälade fram till honom och pussade på honom och han tyckte jag var skitlarvig förstås :)


En liten söt piga ligger och torkar upp på en fjäder och mitt hjärta ler!


Haha, här kommer en söt liten piga som har sitt vackra skal fullt av sandkorn :)
 
När jag ligger där i sanden, så kommer detta charmtroll gåendes emot mig och jag kan inte låta bli att skratta :) Stackars liten. Den har lyckats ta sig upp från havet, men sedan blåst omkull och blivit helt igensandad :)

Jooooo, jag hjälpte henne bli kvitt sanden!
 


 
 
Här är så många roliga bilder på dessa pigor i denna mapp, att jag inte kan låta bli att plocka ut fler :)
Överallt sitter det pigor som försöker torka upp i solen, och det är helt omöjligt som nyckelpigsälskare att sluta fota dom. Vet inte hur många bilder jag tagit, men jag får väl snart sluta lägga upp fler :)



                                                                             På tork :)
 

Och om man tror att det är lätt att vara en liten nyckelpiga på en strand, så får man nog fundera en stund till ;)
Varenda liten sandhög blir som ett berg att bestiga och har man otur så kommer just då man nått toppen en vind och blåser omkull en :)
 

Min bästa vän i livet är förstås min hund :)


 

 
 
 
 

 
Dagen efter är stranden lugn och i nästa blogginlägg ska vi se vad de små nyckelpigorna då hittade på ;)
 

 
 
 
 
 
 
 

Vi ses och var rädda om er :)

/Tammy
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Ekoxen - Lucanus Cervus



 
Om jag kunde förklara den kärlek jag känner för Ekoxen, så hade jag skrivit ner den. Men jag kan inte med ord förklara hur mycket den betyder för mig.

Hur kan man älska en liten insekt? Hur kan jag känna en sådan enorm kärlek för denna lilla varelse?

Andra ruskar nog på huvudet åt mig när jag försöker förklara vad jag känner.

Fotografer som åker världen runt och fotar stora vackra djur, jag kan förstå den känslan och lyckan de känner och jag har många drömmar också om att få se vissa djur. Säkert måste de finna min kärlek jag känner för en liten insekt, en smula larvig? - En skalbagge!! :)





Jag håller andan när jag denna första sommardag åker till ett nytt område jag fann med ekoxar.

Tänk om de är här?  Tänk om de inte finns här mer? Tänk om jag bara hade tur förra året när vi fann detta nya paradis?

Ja, jag håller andan...., enda sedan förra sommaren då jag lämnade dom, undrade jag - Kommer jag någonsin att få se er igen? Det finns ingen garanti.

Mitt hjärta bultar hårt, jag är mer än förväntansfull, - och denna kärlek jag känner till denna insekt blandar sig alltid konstigt nog med en känsla av vemod.

 
När jag väl ser dom, brister jag ut i gråt! Jaaaaa, det är sant!! Inte klokt, eller hur?

Jag gråter och skrattar samtidigt och kan inte förklara den lycka jag känner att återigen få träffa dessa magiska varelser som funnits i mitt hjärta sen jag var ett barn.

Kanske beror en del av min gråt och skratt på alla de år jag sökte, men aldrig fann dom? Och när jag väl fann de första tecken på att de skulle finnas, så var dom döda. Det där hoppet som fanns, men som hela tiden omkullkastades, för att till slut en dag uppfyllas.
 
 
Jag slänger mig ner på marken och pratar med dom, jag fotar dom, och jag är där med dom i deras ljuvliga gröna värld.

Jag klättrar nästan i träden i nästa sekund, för när jag ser ekoxens goa rumpa som kryper där på trädstammen, så vill jag just i det ögonblicket också få vara en ekoxe och krypa där med honom.
 

 
 
I år fick jag vara med om något UNIKT :)

Jag fick se när ekoxarna parade sig, vilket ger hopp om att det om 5-7 år blir ännu fler :)

Men jag fick inte bara fångat det på bild, jag lyckades även filma det, hur den filmen blev? Ja, det vet jag inte riktigt ännu. Den är antagligen lika rörig som de brukar bli när jag blir lyrisk, men jag fick det iaf ;)
 
På denna bild här under har hanen precis hittat honan som sitter och äter, han får sällskap av en fluga och lite andra söta insekter :)
 


Jag skyndar mig att byta objektiv, här finns minsann inte tid att fånga känslan i bilden längre, nu gäller det att försöka få lite skärpa på detta magiska ögonblick :) Och kolla in den där enerverande flugan, kan man aldrig få vara ifred? ;)

 


Om ni tittar riktigt noga på bilden under, så ser ni en unik upplevelse ske mitt framför era ögon, att jag inte tappa kameran är ju ett under :) Men här får ni se hur fler ekoxar blir till :) Fantastiskt, tycker ni inte? Ja, jag vet att jag är helt lyrisk och detta är säkert kanske inte alls intressant för just er, men jag är helt lycklig att jag fick se detta :)

Så underbarrrrrt :) Ok, bilden i sig är ju jättetråkigt och ljuset var helt omöjligt, och det fanns absolut ingen tid för mig att ens fundera vidare på vilken ställning jag skulle stå i, för då kunde jag ju missa detta fantastiska. Glad att jag åtminstone hann byta objektiv, för annars hade man väl bara sett ett ben i skärpa :)

Och detta mina kära läsare lyckades jag även filma, jippie :) Ja, dom bjöd mig på undervisning några ggr till denna dag :)


Samtidigt så ska det slåss så klart, den som vinner får honan i deras värld!

 
 
 
Jag följer vidare och finner en i trädet och jag står där och berättar för honom att jag har nog aldrig varit lyckligare, jag tror att det är lite av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv - när jag får vara där med dom.
 
 
 

Jag fotar sällan i Sv/v, men jag konverterar ibland till det. Och av någon anledning så tycker jag att ekoxar kommer fram så oerhört skönt i Sv/v. Dom är för mig så dramatiskt vackra, och just i Sv/v så känner jag ibland att visa bilder verkligen kommer till sin rätt. Här två hanar som rycker ihop!
  
 


Jag får nog lov att återkomma till mina älskade Ekoxar i ett annat inlägg. Är rädd för att det blir för mycket annars, och jag är tyvärr sån att jag skulle kunna fylla sida efter sida med bara Ekoxebilder :)

Jag hoppas vi ses snart igen, var rädda om er och fota så det ryker :)

Alla bilderna är tagna med en Canon Mark II och några gamla objektiv, och faktiskt ett från detta århundrande :) En vanlig Canon 100/2,8

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



En blå Juvel




Idag är en sådan där vansinnigt tråkig dag :) Det är Söndag, det regnar, och jag har diskbråck - kan det bli roligare? :) Det är så tråkigt att jag börjar skratta, hur galet är inte det?  :)

Så, när jag nu sitter här helt förlammad av en dum smärta, tänkte jag att då kan jag ju skriva en blogg, och göra något annat än att bara tycka att det är tråkigt.

Jag öppnar en mapp från i somras och plötsligt skiner solen igen, även om det kanske inte syns i mina bilder. För just på dessa bilder av denna lilla goding jag ska visa er, gick solen i moln. Och det var rätt bra faktiskt, för då fick jag fram färgen lite bättre på denna fina Jungfruslända som just i detta ögonblick kravlat sig upp från vattnet, då den varit nere och lagt ägg. Japp, den var nere med en hona och la ägg. Tyvärr blev dom bilderna inget vidare, mest suddigt då jag envisas med att fota med äldre objektiv och bländare 1,5 :)

Man är ju märklig, för man vill gärna fånga lite skärpa, å andra sidan är det inte skärpan jag är ute efter utan helheten och känslan och inga artbilder. Lite svårt att förklara, men ju svårare, ju roligare :)

~

Här sitter denna vackra slända och torkar av sig vattnet och den är så söt att jag smälter. Jag kan inte låta bli att berätta för den hur fin den är, och under tiden jag talar med den, tittar den på mig som om den förstod exakt vad jag sa :)  Fast det gör den ju antagligen inte, men hemskt kul att se hans kroppsspråk under tiden.

 
Jag berättar för honom att det var skönt att solen gick i moln, för jag blir helt yr i huvudet av värmen, och just då tar han med sina söta små händer runt sitt huvud som om han höll med och jag utbrister i skratt av hans underbara charm :)

Jag sitter och ligger t.o.m i vattnet under tiden jag fotar, och det är så nära att jag tappar kameran då jag börjar skratta åt denna lilla sötnos och hans charm :)
 
 
När han torkat av sig vattnet sätter han sig lite mer upp och tittar mig rakt in i ögonen, han tycker jag är en underlig art och jag håller helt med honom.

Jag fylls av värme och kärlek i hjärtat när jag ser hur vacker hans värld är. Alla växter som växer här, så smakfullt planterat och det är ingen mindre en Moder Natur som ligger bakom detta vackra.

Under tiden jag ligger där, känner jag hur någon nafsar på mina ben :) Det är mängder med små söta fiskar i stora stim som vill se vem jag är. En bit ifrån mig kan jag se en kräfta vandra runt där på botten och runt omkring mig simmar massor av skräddare, och på mitt huvud och axlar landar trollsländor och jag älskar ljudet av deras vingslag .Jag är i paradiset denna dag och jag älskar att återkomma hit och bara få vara där i detta kristallklara vatten.
 

Jag tittar på trollsländan igen och det är då jag känner att skrattet bubblar över och kameran ligger risigt till när jag börjar skratta där liggandes i vattnet:) För detta charmtroll håller just nu sina ursöta händer runt huvudet, samtidigt som han tittar på mig och allt jag känner är hur han frågar mig - Hur är det med din yrsel nu, har den gått över? Jaaa, jag tolkar in och jag tolkar fritt men åååh, vad han pratar med mig och jag blir alldeles lycklig :)

Jag ler så det bränner i käkarna, jag ler när jag ser hans skugga reflekteras i vattnet. Vilken fantastisk liten själ.
 
 
 
Vart jag än vänder blicken är dom överallt. Och nu när solen återkommit och jag känner att jag måste sjunka ner med kroppen helt i vattnet för att inte bränna sönder axlar och hela jag, så vet jag i mitt hjärta - att dessa bilder jag ser ska jag alltid minnas. Jag ska minnas dom när vintern och hösten griper tag i mig. Då ska jag bara tänka på att snart är jag förhoppningsvis där igen hos dom i detta vackra paradis.
 
 
 
 
 
Och har ni inte provat att lägga er i en vacker Å eller förtrollande bäck en het sommardag - så gör det. Man blir alldeles förtrollad av skönheten. Min syster brukar säga att det är som en enda stor lekplats för oss. Vi kan ibland säga, ska vi fota i Ån, en liten stund bara...? Det slutar alltid med att minst 6 - 8 timmar har gått :)


Bara att få sitta på en sten där mitt i Ån slår det mesta.
 

Alla bilderna är tagna med en Canon 5D mark II, samt gamla objektiv från Ryssland som är tunga som tegelstenar :) Som vanligt enkelexponeringar, inga filter, inga stativ och inget annat som kan vara bra att ha med sig :)

Vi ses snart igen, nästa gång ska vi kanske ta en titt hur Skräddarna har det eller så kollar vi in något annat, vad som dyker upp i nästa mapp får jag väl säga!

Var rädda om er!

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Kära Sommaren :)




Hur ska man börja? Bara att sätta en titel till sitt inlägg går åt skogen :) Hur gör man vill jag vråla? Jag har glömt bort hur datorn fungerar - Kan inte låta bli att skratta :) Tänk så fort man kommer ifrån det här livet med datorer och annat, bara för att sommaren fångade en i sitt underbara varma kärleksgrepp  :)

Min syster ringde mig nyss och frågade - vad ska du göra idag? Jadu, just nu vet jag inte, jag har satt igång min dator och jag vet inte riktigt om jag ska göra ett blogginlägg, vet inte ens hur man gör längre? Vet inte hur datorn fungerar, var tvungen att sätta igång den två ggr innan den fungerade :) Den har semester, det enda den används till är att ladda över bilder. Måste bara prova och se om jag minns... ;)

Men nu ska jag överraska mig själv och göra ett inlägg. Öppnar en mapp, ok, det här blir nog inget vidare, men det är en början iaf på en härlig sommar :) 

Liten söt röd rubin i små gula solar på ängen :)

Sommarängar, jag tokälskar sommarängar!! Att sätta sig på en äng på kvällarna medan håret fortfarande är blött och rufsigt och känna solens strålar värma en, det är livet!! Jag skulle kunna sitta där för alltid känns det som. Eller på trappan till huset, det är något alldeles speciellt med en solvarm trappa en sommarkväll då värmen ligger kvar och solen vägrar ge vika för natten, I LOVE IT :)

En liten söt skalbagge spejar ut över ängarna, över hans vackra land, ser ni honom? :)

I Våras undrade jag om jag hade förändrats? Jag kände nämligen inte den där vanliga längtan efter sommaren. Något var förändrat..., och på ett sätt kände jag lättnad. Tänk om jag kunde bli en höst och vintermänniska, så mycket lättare mitt liv skulle bli och denna vintern hade jag ändå känt en annan kärlek, iaf en smula kärlek till vintern, inte hösten...., usch usch ;)

Jag kom på vad det var som gav mig ångest. Det var rädslan hur Lloyd skulle hantera sommaren och värmen. Oron gnagde inom mig och jag såg inte fram emot den då jag såg hur han njöt så fort det var snö. Och jaaaa, jag har installerat kyla i hemmet sen år tillbaks, så inomhus är det alltid kallt. men man måste ju vara ute också och tack o lov älskar vi båda havet :) Så bada bada bada!

Och hur det än är, om någon man älskar lider, så försvinner ju glädjen. Man vill ju göra allt för att den ska må bra. Förbannade Borrelia och Anaplasma, förbannade fästingkräk som förstör människor och djurs liv. För ja, det är tack vare dessa kräk som han har problem än idag. Han är inte ensam, jag är med i klubbar eller vad det kallas, och ser hur folk kämpar med dessa sjukdomar. Och värmen är något som tydligen får många utav dessa stackare att må pyton. Skulle kunna skriva så mycket mer om fästingburna sjukdomar och hur det ser ut idag, men hoppar över detta så länge.

Hur som helst, vi njuuuuuter båda två av sommaren, ok, ibland blir det lite väl hett för Lloyd då får jag se till att han blir avkyld, kanske inte alltid lätt, men skam den som ger sig!

För att återgå till sommaren den absolut bästa av dom alla, länge leve den, låt den aldrig ta slut :)

Jag vågar knappt skriva dom där raderna här ovan om sommaren jag älskar för mamma mia så mycket klagomål det varit på sommaren i år. Jaaa, återigen, jag känner mer än vad jag kan skriva med er som lider, jag bor ju ihop med en så jag vet. Ändå måste man få älska den. Jag avskyr mörkret och kylan, jag får ångest bara jag tänker på höst. Ok om vintern blir vit och kall, då är jag med, men annars - nejtack! Det är bara att inse att jag är en sommarmänniska rakt igenom :)

Här från skogen en sommardag eller kväll var det ju :) Söta små vita blommor fyllde marken, så vackert!

Spindlarna, jag har så många spindelbilder i år, men i denna mapp var där bara en till mångas glädje antar jag? ;) Han har fångat sin kvällsmat iaf och ska nu njuta av en god middag!
 
Nämen här hitta jag några på igelkottisarna, jag älskar dom!! Finns det något sötare än igelkottarna som kommer exakt kl. 22 00 varje sommarkväll för att få lite smått o gott att äta?

Och vem har sagt att en igelkott är långsam? Ånej, Maurice här ovan, ja han heter så :) Han springer alltid, jag ser han ibland då han är på väg hitåt i 190 och jag kan inte låta bli att skratta, han har alltid BRÅTTOM, t.o.m när han äter går det undan.

Ljuset var starkt denna dag, stora kontraster så jag valde att konvertera dom till sv/v!

Han är ett charmtroll Maurice, han går fram till en, doftar på ens händer, går runt en, doftar på en som om han vil gardera sig om att det är HON :)



Hade det varit lite mörkare ute så hade jag kanske lyckats få bara hans konturer av solen, men jag lyckade inte riktigt för han har alltid bråttom ju ;) Men visst är han söt?




Sen måste jag mitt i denna röra när jag öppnar nästa mapp få berätta om en alldeles fantastisk fotograf och vän till Jonna och mig!!

Nämligen Christer Karlsson! Se hans underbara bilder på hans hemsida: http://www.ckarlssonsbilder.se/index.html

Christer har vi känt till i många år från bl.a Fotosidan där han var en stor inspiration för både mig och Jonna. Jag minns så väl första gången jag såg hans drömska blombilder och hur jag kunde sitta och titta på dom länge och inte riktigt förstå varför jag egentligen älskade dessa bilder mer än andra blombilder. Jag återkom ständigt till hans bilder och tyckte att han var inte bara fotograf, han var en sann konstnär i sitt skapande.

Vi har haft kontakt genom åren men det var först på senare tid vi äntligen fick träffa denna fotograf.
Till slut fick vi iaf träffa denna fotograf och det var som att träffa en gammal vän man känt hela livet.

Förutom hans fantastiska bildskapande är han ödmjuk, vänlig, artig, snäll, skiiiiiitsnäll, rolig och aldrig ett enda skrytande ord fast han kan trolla fram bilder på löpande band som får en att slita håret av sig hur kan lyckas.

Ibland när vi varit ute och fotat och ni vet när man inte får fram det där man önskar, när inget fungerar hur man än bär sig åt, så kan man gå fram till Christer som är fullständigt uppslukad av något han hittat, och fråga - Vad fotar du? Får vi se? :) och i ärlighetens namn begriper jag inte hur han gör, för han kan få en död stubbe att se ut som rena sagobilden. Då är man skicklig och han inspirerar oerhört mycket.

Han har mängder med fotoideér och det är en stor glädje att få ha dig som vän och någon som vi kan bråka med när vi är ute och fotograferar, för visst måste man väl ändå slåss lite? ;)

Så här kan det se ut :) Denna bild tog jag en dag i somras då vi var ute och fotade och Christer hela tiden tog magiska bilder och vi orkade inte för det var för varmt - ja, då slutade det som det brukar, Christer fick stryk igen för att han är så bra :))) Så går en riktigt workshop till, om nu någon undrade :)) Iaf Jonnas och mina ;)

Bilden är kanske lite suddig och det beror på mitt gamla objektiv från Ryssland och att jag envisas med ett extremt kort skärpedjup, men ni ser ju själva :)

 

Han vet inte om att jag tog denna bild, för han och Jonna stod framför mig så jag inte kunde fota...ja, dom gör alltid så, ställer sig framför mig så jag inte kan få någon bild :))


Nä, nu ska jag sluta svamla för denna gång. Är jätteglad att jag lyckades få igång min dator och för att jag hann skriva ett inlägg, ska verkligen bli bättre på detta snart, med många härliga sommarinlägg :)

Var rädda om er och njut av vår fantastiska sommar, och bada så mycket ni kan och lyssna riktigt noga på vad havet säger er när ni dyker, för det finns ingen som kan säga så vackra saker som Havet!


Alla bilderna är tagna med en Canon Mark II 5D och äldre objektiv från Ryssland, förutom bilderna på Maurice som är tagna med ett Canon 70-200. Enkelexponeringar som vanligt och inga stativ eller annat som kunde vara bra att ha :)

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Årets Naturfotograf




 
Jag är på mitt jobb denna dag och min kollega håller på att förhöra mig angående lite saker man måste kunna inför nya arbetsuppgifter.

- Jag orkar inte mer, säger jag efter en stund! Det måste vara nog nu! Nu har vi hållit på med detta i flera veckor/månader och jag är så less och så sätter jag igång och vräker ur mig dumheter ;)

Jag fortsätter att gnälla , om hur fint väder det är utanför, - något jag gnällt om i veckor nu - och här sitter vi och förhör varandra som om det vore höststorm utanför och inte försommar/sommar,-  och  NU ÄR DET NOG säger jag, på allvar, - samtidigt som jag i vanlig ordning brister ut i skratt, och ingen normal människa kan ta mig på allvar, trots att jag menar allvar - men jag är så trött att inget fungerar längre och jag kan inte ens låta allvarlig utan att det går åt skogen :) 

Det är helt enkelt så meningslöst att älta dessa fraser jag nu gjort under en längre tid!  Det hjälper ändå inte, vi ska JOBBA!! Och sen kan Vitsippor, grodor, rapsfält, bokskogen, allt kan rusa förbi - vi hinner ändå inte ut :)

Jag måste fota körsbärsträden innan dom vissnar, annars dör jag, jag måste få stå under körsbärsblommorna och andas in deras skönhet för att överleva, utbrister jag desperat och han rör inte en min :) 

Min kollega tittar upp från pappret han håller i handen och ler, som vanligt! Han vet att då han ler, gör han mig bara mer arg. Mer stressad, jag vill höra honom klaga, gnälla, berätta för mig hur hemskt det är att vi måste jobba medan allt utanför rusar oss förbi. Men han bara ler...., oj så nära jag är att resa mig upp och ge honom en rejäl snyting ;)

 
Han fortsätter att mala på, då det plingar till i min mobil..

 Den senaste tiden har jag bara hunnit läsa mail och annat via telefon, tiden för att sätta sig vid sin egen dator har liksom inte alls funnits. Jag tar upp mobilen och börjar läsa, medan min kollega fortsätter att älta och förhör mig och jag hinner tänka att han uppför sig som om han vore en robot som inte ens lyssnat på vad jag nyss sagt,  jag sa att jag dör t.o.m och han reagera inte ens, han verkar ju inte förstå vad livet handlar om ;)

Jag tittar efter vad det var som kom i mobilen och börjar läsa...

"Jag har glädjen att meddela er båda att ni har blivit utsedda till årets naturfotograf 2013, grattis!......" Jag läser om raden, jag läser ämnet i mailet " Årets Naturfotograf 2013"....jag fortsätter att läsa mailet och min kollega fortsätter att älta och tjata... :)

...ni får möjlighet att ställa ut på Naturhistoriska riksmuseet......., vad menas, vem får det menar dom? Jag läser men allt snurrar i huvudet.." ..Vår generaldirektör Maria Ågren vill överräcka er utmärkelse...."

..... Pressmeddelande då vi berättar att ni har fått priset skickas ut onsdag 4 juni.....


- HALLÅ, hörde du vad jag sa? Svara nu på den frågan jag ställde och lägg ifrån dig din mobil, säger min kollega och jag lyfter blicken och tittar på honom. Jag är helt frånvarande, helt tyst...., jag förstår ingenting, jag fortsätter läsa och han suckar nu högt och puttar till mig där jag sitter...

-TAMMY, lyssnar du på vad jag säger?

- Vaaa? Jag har hamnat i något konstigt tillstånd, jag förstår absolut ingenting av det jag läst? Är det ett skämt? ett spam-mail? Reklam? Vad menas? Och vem är NI BÅDA som dom skriver? Jag scrollar upp och kollar vem mer mailet är skickat till....., Jonna Bergström, min syster.... :)

- Läs detta mail säger jag till min kollega, det står förvisso i mailet att vi ska behålla detta för oss själva, men han säger ju inget..., han suckar tungt och tar min mobil och börjar läsa...

Ett jätteleende sprider sig över hans ansikte, själv har jag inte riktigt förstått om detta är ett skämt ännu? Nu reser han sig upp och kramar om mig och säger - Wow, wow, wow grattis!!!! Och han ser så glad ut!

Han fortsätter och grattar och berättar hur vansinnigt kul detta är...., men själv känner jag mig frånvarande, helt underlig. Chockad? Jag fylls av en ofattbar glädje, samtidigt som något inom mig säger att det måste ju vara ett skämt? Någon skojar?

Jag måste ringa Jonna, säger jag! Jag ringer upp henne och frågar om hon läst sin mail. Nej det hade hon så klart inte. Nå, låt då mig få läsa upp ett mail som är till oss båda och så sätter jag igång och läser och hör i andra änden hur hon skriker till något, hon blir jätteglad :) Hon tjoar och oj oj oj, så himla roligt, vänta jag måste öppna min mail och sen fortsätter det i den stilen...

- Men du, jag tycker det känns lite konstigt? Varför skulle VI få det här? Är detta inte något man söker? Tvivlen fyller mig, det måste vara ett SKÄMT!! Jag kan inte ta till mig det riktigt...., tänk om det är någon som tycker jätteilla om oss som vill skämta med oss, för att vi först ska bli glada och sen besvikna? och tänk om det är sant, då kommer ju massor av människor avsky oss ännu mer, säger jag...!

För hur det än är, så finns det missunnsamhet, avund, skitsnack inom foto, liksom inom allt annat så klart. Men själv har jag genom åren hållit mig lite för mig själv, elaka tungor kan ta dö på skaparglädjen och den vill jag hålla mig ifrån. Jag har min blogg, min hemsida, det räcker liksom. Jag behöver inte mer, jag behöver bara få skapa av kärleken jag känner. Det räcker liksom för mig.
 
 
 
Vi är Årets Naturfotografer Tammy, hör jag Jonna återigen säga och så skrattar vi bort all tvivel jag nyss rabblat fram :)

Men, jag har jättesvårt att våga känna den där glädjen märker jag och hela dagen går jag runt och är ofattbart lycklig och skeptisk, men känslan av lycka övertar allt, för hur det än är. Den här utmärkelsen, den kan man inte söka...., den kan man inte få p.g.a att man har "kontakter" med rätt personer, den här utmärkelsen är så mycket mer....,  tänk om det är sant, tänker jag....!

Dagen efter när jag vaknar så känner jag, Nej, det var inte sant. Någon skämtade med oss, jag måste ringa Jonna och säga till henne att hon ABSOLUT inte ska svara på det där mailet, den glädjen ska vi inte ge denna person som skämtar....

Jag ringer upp henne och frågar om hon svarat på mailet? Nej, det hade hon inte och  jag säger - Svara inte på det, det är bara någon som skämtar.

-Ånej, säger hon, tror du det? Ja, säger jag. Detta är ett skämt, så svara inte. Men ska vi inte ens ringa dit säger hon och höra efter? Nej, det ska vi inte. Vad skulle vi då säga? Hej, är det sant?? Och sen göra bort oss fullständigt? Nej, säger jag, eller ok då,  vi kan ringa och säga att någon kapat deras mailadress och på så vis får vi ju veta :)

Jonna låter lite ledsen, och jag säger att det begriper du väl själv att det är ett skämt?

Ok, jag ringer dit sedan om jag får tid och säger till dom , säger jag! Ok, svarar Jonna lite ledsen ;)

Minns inte om jag ringer dan därpå eller dan efter igen, men jag ringde upp Anneli som skrivit mailet för att berätta för henne att någon använde hennes mailadress :))

Hon tog luren och jag presenterade mig snabbt, i hopp om att hon inte skulle uppfatta mitt namn nu när jag skulle göra bort mig :)

- Hejsan, mitt namn är Tammy Bergström och jag och min syster har fått ett mail från dig där det står.....

- Hon svarade med kort ton, jag minns ej vad hon svarade - jag minns däremot att tonen lät kort och så låter man väl ändå inte om det vore sant det jag nyss hunnit säga henne i 190 knyck ;)

Plötsligt innan jag hinner säga något och göra bort mig än mer, säger hon - Ursäkta mig, vad sa du nu att du hette? Tammy?

- Ja, Tammy Bergström svarar jag och det är DÅ hon utbrister ett stort GRATTIS :)))

- Är det sant?? Menar du att det är sant??? säger jag och jag börjar skratta och hon skrattar och hon är supergullig och berättar hur mycket dom tycker om våra bilder, och så snackar vi lite till och jag berättar för henne att jag förbjöd Jonna att svara på mailet för jag trodde det var ett skämt :)

DET VAR SANT!!! :))

Jag ringer inte ens upp Jonna, utan skickar ett sms och skriver - det var sant, vi är Årets Naturfotografer :))

Och efter denna dag har vi inte kunnat sluta skratta :))

Och jag hann t.o.m få stå under körsbärsträden i år, och gissa hur själen fylldes på med lycka!

 

 



Här är lite olika bilder, en del är fotade i sol och andra i moln och färgerna ändras så himla mycket och dom är lika vackra vilket väder det än är!


 


 

När vinden är med och skapar...




 
 


Jag vet inte varför, men jag känner en sådan enorm kärlek när jag får stå där under dessa träd och bara se deras skönhet. För mig är dom så obeskrivligt söta.
 
 
 
 
 
 

Jag vill även säga ett innerligt varmt tack, till Tidningen FOTO, samt många andra tidningar som grattat oss, till alla supergoa människor som gratulerat oss.

Till er mina bloggläsare som alltid sporrat mig och gett mig så oerhört goa rader som värmt massor! Ni har lärt mig så mycket, t.o.m att älska vintern, och det trodde jag aldrig :)

Och jag vill även be om ursäkt om jag inte hunnit svara på allt, men många varma tack till er! Skulle vilja lägga in ett hjärta här, men vet inte riktig hur man gör, men ett stort hjärta till er alla!

Nu åker vi upp till Stockholm i veckan för att få denna utmärkelsen och träffa dessa vänliga själar som gett oss den, och det fyller oss med enorm glädje. Så tack snälla till er alla!
 
 
 
Var rädda om er så hörs vi snart igen!

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



RSS 2.0