Årets Naturfotograf




 
Jag är på mitt jobb denna dag och min kollega håller på att förhöra mig angående lite saker man måste kunna inför nya arbetsuppgifter.

- Jag orkar inte mer, säger jag efter en stund! Det måste vara nog nu! Nu har vi hållit på med detta i flera veckor/månader och jag är så less och så sätter jag igång och vräker ur mig dumheter ;)

Jag fortsätter att gnälla , om hur fint väder det är utanför, - något jag gnällt om i veckor nu - och här sitter vi och förhör varandra som om det vore höststorm utanför och inte försommar/sommar,-  och  NU ÄR DET NOG säger jag, på allvar, - samtidigt som jag i vanlig ordning brister ut i skratt, och ingen normal människa kan ta mig på allvar, trots att jag menar allvar - men jag är så trött att inget fungerar längre och jag kan inte ens låta allvarlig utan att det går åt skogen :) 

Det är helt enkelt så meningslöst att älta dessa fraser jag nu gjort under en längre tid!  Det hjälper ändå inte, vi ska JOBBA!! Och sen kan Vitsippor, grodor, rapsfält, bokskogen, allt kan rusa förbi - vi hinner ändå inte ut :)

Jag måste fota körsbärsträden innan dom vissnar, annars dör jag, jag måste få stå under körsbärsblommorna och andas in deras skönhet för att överleva, utbrister jag desperat och han rör inte en min :) 

Min kollega tittar upp från pappret han håller i handen och ler, som vanligt! Han vet att då han ler, gör han mig bara mer arg. Mer stressad, jag vill höra honom klaga, gnälla, berätta för mig hur hemskt det är att vi måste jobba medan allt utanför rusar oss förbi. Men han bara ler...., oj så nära jag är att resa mig upp och ge honom en rejäl snyting ;)

 
Han fortsätter att mala på, då det plingar till i min mobil..

 Den senaste tiden har jag bara hunnit läsa mail och annat via telefon, tiden för att sätta sig vid sin egen dator har liksom inte alls funnits. Jag tar upp mobilen och börjar läsa, medan min kollega fortsätter att älta och förhör mig och jag hinner tänka att han uppför sig som om han vore en robot som inte ens lyssnat på vad jag nyss sagt,  jag sa att jag dör t.o.m och han reagera inte ens, han verkar ju inte förstå vad livet handlar om ;)

Jag tittar efter vad det var som kom i mobilen och börjar läsa...

"Jag har glädjen att meddela er båda att ni har blivit utsedda till årets naturfotograf 2013, grattis!......" Jag läser om raden, jag läser ämnet i mailet " Årets Naturfotograf 2013"....jag fortsätter att läsa mailet och min kollega fortsätter att älta och tjata... :)

...ni får möjlighet att ställa ut på Naturhistoriska riksmuseet......., vad menas, vem får det menar dom? Jag läser men allt snurrar i huvudet.." ..Vår generaldirektör Maria Ågren vill överräcka er utmärkelse...."

..... Pressmeddelande då vi berättar att ni har fått priset skickas ut onsdag 4 juni.....


- HALLÅ, hörde du vad jag sa? Svara nu på den frågan jag ställde och lägg ifrån dig din mobil, säger min kollega och jag lyfter blicken och tittar på honom. Jag är helt frånvarande, helt tyst...., jag förstår ingenting, jag fortsätter läsa och han suckar nu högt och puttar till mig där jag sitter...

-TAMMY, lyssnar du på vad jag säger?

- Vaaa? Jag har hamnat i något konstigt tillstånd, jag förstår absolut ingenting av det jag läst? Är det ett skämt? ett spam-mail? Reklam? Vad menas? Och vem är NI BÅDA som dom skriver? Jag scrollar upp och kollar vem mer mailet är skickat till....., Jonna Bergström, min syster.... :)

- Läs detta mail säger jag till min kollega, det står förvisso i mailet att vi ska behålla detta för oss själva, men han säger ju inget..., han suckar tungt och tar min mobil och börjar läsa...

Ett jätteleende sprider sig över hans ansikte, själv har jag inte riktigt förstått om detta är ett skämt ännu? Nu reser han sig upp och kramar om mig och säger - Wow, wow, wow grattis!!!! Och han ser så glad ut!

Han fortsätter och grattar och berättar hur vansinnigt kul detta är...., men själv känner jag mig frånvarande, helt underlig. Chockad? Jag fylls av en ofattbar glädje, samtidigt som något inom mig säger att det måste ju vara ett skämt? Någon skojar?

Jag måste ringa Jonna, säger jag! Jag ringer upp henne och frågar om hon läst sin mail. Nej det hade hon så klart inte. Nå, låt då mig få läsa upp ett mail som är till oss båda och så sätter jag igång och läser och hör i andra änden hur hon skriker till något, hon blir jätteglad :) Hon tjoar och oj oj oj, så himla roligt, vänta jag måste öppna min mail och sen fortsätter det i den stilen...

- Men du, jag tycker det känns lite konstigt? Varför skulle VI få det här? Är detta inte något man söker? Tvivlen fyller mig, det måste vara ett SKÄMT!! Jag kan inte ta till mig det riktigt...., tänk om det är någon som tycker jätteilla om oss som vill skämta med oss, för att vi först ska bli glada och sen besvikna? och tänk om det är sant, då kommer ju massor av människor avsky oss ännu mer, säger jag...!

För hur det än är, så finns det missunnsamhet, avund, skitsnack inom foto, liksom inom allt annat så klart. Men själv har jag genom åren hållit mig lite för mig själv, elaka tungor kan ta dö på skaparglädjen och den vill jag hålla mig ifrån. Jag har min blogg, min hemsida, det räcker liksom. Jag behöver inte mer, jag behöver bara få skapa av kärleken jag känner. Det räcker liksom för mig.
 
 
 
Vi är Årets Naturfotografer Tammy, hör jag Jonna återigen säga och så skrattar vi bort all tvivel jag nyss rabblat fram :)

Men, jag har jättesvårt att våga känna den där glädjen märker jag och hela dagen går jag runt och är ofattbart lycklig och skeptisk, men känslan av lycka övertar allt, för hur det än är. Den här utmärkelsen, den kan man inte söka...., den kan man inte få p.g.a att man har "kontakter" med rätt personer, den här utmärkelsen är så mycket mer....,  tänk om det är sant, tänker jag....!

Dagen efter när jag vaknar så känner jag, Nej, det var inte sant. Någon skämtade med oss, jag måste ringa Jonna och säga till henne att hon ABSOLUT inte ska svara på det där mailet, den glädjen ska vi inte ge denna person som skämtar....

Jag ringer upp henne och frågar om hon svarat på mailet? Nej, det hade hon inte och  jag säger - Svara inte på det, det är bara någon som skämtar.

-Ånej, säger hon, tror du det? Ja, säger jag. Detta är ett skämt, så svara inte. Men ska vi inte ens ringa dit säger hon och höra efter? Nej, det ska vi inte. Vad skulle vi då säga? Hej, är det sant?? Och sen göra bort oss fullständigt? Nej, säger jag, eller ok då,  vi kan ringa och säga att någon kapat deras mailadress och på så vis får vi ju veta :)

Jonna låter lite ledsen, och jag säger att det begriper du väl själv att det är ett skämt?

Ok, jag ringer dit sedan om jag får tid och säger till dom , säger jag! Ok, svarar Jonna lite ledsen ;)

Minns inte om jag ringer dan därpå eller dan efter igen, men jag ringde upp Anneli som skrivit mailet för att berätta för henne att någon använde hennes mailadress :))

Hon tog luren och jag presenterade mig snabbt, i hopp om att hon inte skulle uppfatta mitt namn nu när jag skulle göra bort mig :)

- Hejsan, mitt namn är Tammy Bergström och jag och min syster har fått ett mail från dig där det står.....

- Hon svarade med kort ton, jag minns ej vad hon svarade - jag minns däremot att tonen lät kort och så låter man väl ändå inte om det vore sant det jag nyss hunnit säga henne i 190 knyck ;)

Plötsligt innan jag hinner säga något och göra bort mig än mer, säger hon - Ursäkta mig, vad sa du nu att du hette? Tammy?

- Ja, Tammy Bergström svarar jag och det är DÅ hon utbrister ett stort GRATTIS :)))

- Är det sant?? Menar du att det är sant??? säger jag och jag börjar skratta och hon skrattar och hon är supergullig och berättar hur mycket dom tycker om våra bilder, och så snackar vi lite till och jag berättar för henne att jag förbjöd Jonna att svara på mailet för jag trodde det var ett skämt :)

DET VAR SANT!!! :))

Jag ringer inte ens upp Jonna, utan skickar ett sms och skriver - det var sant, vi är Årets Naturfotografer :))

Och efter denna dag har vi inte kunnat sluta skratta :))

Och jag hann t.o.m få stå under körsbärsträden i år, och gissa hur själen fylldes på med lycka!

 

 



Här är lite olika bilder, en del är fotade i sol och andra i moln och färgerna ändras så himla mycket och dom är lika vackra vilket väder det än är!


 


 

När vinden är med och skapar...




 
 


Jag vet inte varför, men jag känner en sådan enorm kärlek när jag får stå där under dessa träd och bara se deras skönhet. För mig är dom så obeskrivligt söta.
 
 
 
 
 
 

Jag vill även säga ett innerligt varmt tack, till Tidningen FOTO, samt många andra tidningar som grattat oss, till alla supergoa människor som gratulerat oss.

Till er mina bloggläsare som alltid sporrat mig och gett mig så oerhört goa rader som värmt massor! Ni har lärt mig så mycket, t.o.m att älska vintern, och det trodde jag aldrig :)

Och jag vill även be om ursäkt om jag inte hunnit svara på allt, men många varma tack till er! Skulle vilja lägga in ett hjärta här, men vet inte riktig hur man gör, men ett stort hjärta till er alla!

Nu åker vi upp till Stockholm i veckan för att få denna utmärkelsen och träffa dessa vänliga själar som gett oss den, och det fyller oss med enorm glädje. Så tack snälla till er alla!
 
 
 
Var rädda om er så hörs vi snart igen!

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Den vackraste tiden!






Det är tidig morgon och jag sitter i min bil och kör. Världen har nog aldrig varit så vacker som just denna morgon...., eller beror min känsla av det jag känner p.g.a att jag vet att jag inte kan gå ut i det och njuta?

Hmmm...-  Skärp dig Tammy, säger jag till mig själv. För vilken tur i ordningen, har jag sagt mig själv denna fras den senaste tiden?

Vetskapen att jag idag ska sitta inlåst hela dagen på utbildningen, medan livet lever därute?

Jag kör förbi ett fält där hararna leker, det ser ut som om de boxas med varandra och jag fylls av skratt. En rovfågel flyger ner mot dom och den ena haren viftar med näven i luften mot rovfågeln och något inom mig brister nästan..., jag skrattar och gråter samtidigt, för jag vill så gärna stanna, jag vill så gärna fånga denna stund - men tiden, tja, den finns ju självklart inte.

Jag kör vidare igen...,  och säger upprepade gånger till mig själv som i ett mantra - SKÄRP DIG GNÄLLUNGE!! :)

Träden slår ut, fält med vitsipppor fyller marken och småfåglarna kvittrar lyckligt och jag ska vara inlåst åter en dag, när jag väl är ledig kommer de störtregna, vara storm, dimma, kanske rent av höst?


Jag säger till mig själv igen, nu ordentligt, jag skäller ut mig själv där jag sitter i bilen :)

-Var riktigt jäkla tacksam att du har ett jobb, att du har en chef som tror på dig och som tycker att du är som klippt och skuren för det här nya uppdraget, trots att du upprepade gånger sagt åt honom att du nog inte är lämplig, att du inte klarar det och allt annat jag sagt den senaste tiden.

Japp, nu är jag skärpt :) Kör vidare för att möta upp min kollega där vi bestämt träff denna tidiga morgon för att åka till dagens slutgiltiga testdag, ska vi klara detta eller inte?
Och sådär ja, nu var stressen tillbaks, stressen som varit min följeslagare den senaste tiden då vi gått denna extremt jobbiga och tuffa utbildning. Jag är tydligen expert på att bjuda in stressen den senaste tiden i mitt liv? :)


Väl framme ser jag min kollega sitta i sin bil och vänta på mig. Jag tittar genom fönsterutan på honom och han ler sådär stort och jag undrar - vad ler han åt? Är han helt rubbad? Det här är verkligen inte kul ju!!! Han ska inte sitta där och se road och lugn och glad ut, han ska känna hur livet rinner ifrån honom och hur vi bara sliter och jobbar och att allt detta medan våren försvinner ur våra liv ;)

Det var droppen alltså!!! Nu är jag riktigt förbaskad :)

Jag hoppar ur min bil och in i hans och frågar vad i hela fridens namn som är så himla roligt?? Nu är jag riktigt irriterad ovanpå allt, jag som försökt prata med mig själv så som experterna säger att man ska göra, prata uppmuntrande till sig själv..., det misslyckades ju totalt :)

- VARFÖR ÄR DU SÅ GLAD???? frågar jag i en irriterad ton, och jag avskyr mig själv just då för att jag inte lyckats med det jag försökte, nämligen rycka upp mig själv.

- Jag blir glad av att se dig, säger han och ler ännu större. Ok, det var liksom det sista jag behövde nu, han har mage att sitta och se glad ut då han ser mig som är så irriterad och arg och olycklig och allt på en och samma gång....

Då faller jag samman, jag vräker all ilska ur mig, jag berättar hur meningslöst allt är, hur våren bara runnit mig ur händerna , hur jag aldrig hinner fota, hur jag aldrig hinner göra något roligt, jag hinner aldrig leva, jag har gått en utbildning där jag inte fått svar på mina en miljon frågor, och jag är den enda som känner mig osäker och bara vill gräva ner mig och han sitter där och ser glad ut!!!! Det är på gränsen att jag faller ihop i gråt där i hans bil ;)

Då börjar han skratta och det var då jag nästan slog ner honom :))

- Smäll till mig säger jag!!! Slå mig hårt, gör något, men var inte glad -säger jag desperat :)

Han ger mig en kram och säger med sin lugna röst, idag ska vi ha det roligt och det är då jag börjar skratta och sen kan jag inte sluta skratta, jag är helt enkelt fullständigt rubbad :)

Och jag har en sådan tur i mitt liv att jag har världens bästa kollega som stått ut med mig sen, tja, vad är det nu - 98?

Ok, jag är för det mesta glad - men jag är hans motsats, medan han är lugn  och sansad, är jag den temperamentsfulla och vi fungerar utmärkt ihop. Det behövs helt enkelt att någon agerar och någon som taggar ner :)

Hur kan man alltid vara sådär galet lugn? Han måste ha väldigt lågt blodtryck? :))

 
Ja, kära läsare..., jag ska bespara er allt som hänt den senaste tiden. Jag försökte bara här berätta lite grann om varför jag varit så himla dålig på att uppdatera. Några av er har hört av sig, så goa ni är. Jag är helt ok!!! Och rörd av er omtanke.

Jag har den senaste tiden gått en utbildning, som jag aldrig för mitt liv trodde skulle vara så tuff och krävande. Sen var jag en smula naiv och trodde att jag eventuellt skulle börja så smått att jobba med detta till hösten, men där hade jag fel. Dagen efter att vi klarat utbildning och alla tester och prover, ville dom att vi skulle börja. Men se, det satte jag stopp för :) GE MIG ANDRUM FÖR TUSAN!!! Jag började en vecka senare och ovanpå det har jag ju mitt vanliga jobb, och nu även detta nya . Tjohej ;) Och förhoppningsvis justeras tider lite bättre senare så att även jag kan få gå ut i naturen ;) Annars kan man kanske se på Naturrutan på TV nån kväll? ;) Eller vad nu dessa program heter, är inte så insatt då jag sällan ser TV`n



Jag hoppas ni förstår att jag driver med mig själv nu när jag skriver? Det gör jag alltid. Och jag har självklart fått några stunder ute på grönbete som fyllt min själ med ren pur lycka. Faktum är att jag tror inte jag är en människa längre, jag är en annan art och detta har jag berättat för mina vänner också ;) Och det kära ni kommer jag att gå in på en annan gång i ett annat inlägg, hur man blir en annan art ;)

Hoppas Tidningen FOTO tycker det är helt ok att ha kvar mig ändå? ;)


Inte bara vi tycker om vårens ankomst, små söta insekter satt på sina söta små strån och spejade ut över ängarna :)







Jag drömmer mig alldeles bort när jag får vara därute bland djuren och naturen. Det är då jag kan andas ordentligt. Även om det kan se lite suddigt ut ibland ;) Dock medvetet gjort som vanligt.


Ljuset när de är som vackrast, detta skira ljus som bländar och samtidigt fyller en med liv igen.

Boken, älskade underbara Boken slog ut och det finns inget som slår boken, har sagt det förut och kommer antagligen älta om det om och om igen, som en söndertrasad bandspelare som hakat upp sig ;) Men Boken, mamma mia, så overkligt vacker. Häromdan kom det regn och jag körde förbi en skogsdunge med bokar och bladen och grenarna hängde så där vansinnigt vackert. Att jag stanna bilen och gick ut till den och  bara vrålade till Boken - DU ÄR DEN VACKRASTE AV DOM ALLA!!

Jag hoppa snabbt in i min bil när en man stannade och frågade om allt var ok med mig... ;)

Ja, ja, ja, jag är ok,  var bara tvungen att berätta för boken att den är den vackraste...
- Äääh, ok :))

 Och är man inte religiös redan, så måste man bli det inför naturen.



Ugglorna satt och tittade på mig då jag stod där som en förtrollad ;) Dom dök ner genom lövverket och sa - Njuuut medan du kan,  för det gör vi ;)


Och alla dessa blommande träd, man blir hänförd helt enkelt.


Men tiden är så kort så kort, och när man nästa gång har tid att gå ut så har vitsipporna förvandlats och nu bär de ålderns skönhet. En vishet vilar över dom och jag fylls så av kärlek. Jag var tvungen att luta mig ner över den nu åldrade vitsippan och ge den en nätt puss, jag bara måste göra det ibland..., säga hur vacker den är och hur mycket glädje den gett mig.

Mitt blodtryck måste ha blivit lika lågt som min kollegas av den stund naturen bjöd mig på. Tack :)



Vi hörs snart igen kära ni. Alla bilderna ovan är tagna med en Canon 5D Mark II och gamla objektiv från -50 talet som är nästan de enda jag använder nuförtiden, då jag som vanligt gillar defekten av det som andra säger är fel :)
Äsch, vi måste alla gå den väg som är rätt för oss, sägs det :)


Var rädda om er!

Varma hälsningar

/Tammy och ett bedårande vackert Skåneland
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Vingslag



 
Telefonerna ringer, larmen tjuter, människor pratar, mailen fylls på med nya mail....., mobilen plingar till, privata mail som jag måste besvara. Jag gör det sen tänker jag..., och sen blir senare och senare blir..., när tid finns?Finns tiden? Självklart! Allt beror på hur man prioriterar sägs det.

Jag läser några rader från en författare jag tycker om, ju mindre tid du har i ditt liv - ju mindre fri är du...., och fri..., detta vackra ord, det vackraste ord jag vet..., men vi måste ju göra saker, passa tiden, vi måste ju arbeta, vi måste ju faktiskt en massa.

Fast å andra sidan måste jag inte fotografera :) Jag måste inte gå ut i naturen och sitta ner på stranden och prata med änglarna. Jag måste inte..., ååååh jo, det är just det som det betyder, ju mindre tid, ju mindre fri för det du verkligen vill göra i ditt liv.

Jag måste faktiskt prata med fåglarna. Jag måste efter jobbet sätta mig ner på stranden och höra deras vingslag, höra deras skri som är som balsam för min själ!

Alla har vi det likadant, det tror jag nog :)

Men det finns ingenting som slår känslan av att sluta jobba för dagen och ta fram sin mobil och stänga av eländet - frågan är - varför skaffa jag en mobiltelefon? :) Jorå, en mobil är bra, men det fanns en tid då jag klarade mig utmärkt utan den.


Nu svamla jag iväg lite, men bara lite :) Var glad att jag inte går igång ordentligt med ämnet ovan, för då hade det blivit ännu värre ;)

Här tänkte jag visa lite bilder på mina kära vänner - änglarna :)  Japp, för mig är dom änglar. Och jag har använt mig av ett vidvinkel och ett 50 mm när jag fotade dessa. Ska visa andra bilder en annan gång, då med andra objektiv, för det roliga med dessa fantastiska änglar är att man kan använda vilka objektiv man vill - för en ängel bli alltid vacker på bild :)


Nästa gång ska jag gå in lite mer på drömmande bilder av änglarna, om nu inte något annat ämne dyker upp :)


Hör ni ljuden? Känner ni doften från havet? Det ni, det är livet när det är som bäst, för mig alltså :)
 
 

 

Våren kom och jag har träffat lite nyvakna varelser, här är en av dom som tittade fram ur en krokus.


Jag kisar, jag blundar, jag drömmer mig bort och jag vill se blomman i min dröm - den är just då bara en vision.


Jag dyker även ner i ett blått hav av blåsippor, bara för att andas in känslan hur det kanske känns att få stå där med dom.



/Tammy
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Vinterdagar bland själar och änglavingar



Det var en sådan där behaglig och vackert kall dag, då solen ändå värmde, men vinden var bitande kall.

Lloyd hade fullt upp med att gå igenom precis allt nytt som havet hade sköljt upp denna dag. Så, jag hade att välja mellan att stå där och frysa ihjäl. Eller, att lägga mig ner och sova en stund! Livet med en Newfoundlandshund är antingen i 190 knyck eller i slowmotion :)

Och nog var det mjukt där på stranden denna dag, x-tra mjukt då havet hade sköljt upp mängder med olika sorters alger och sjögräs. Särskilt en röd variant denna dag, som jag tror heter grov rödsläke?



Jag satte mig ner, för att stunden senare lägga mig ner på denna mjuka bädd. Och vilken säng då, alldeles underbart mjuk och skön! Och nej, jag tänkte iaf inte somna denna gång - även om jag har en viss benägenhet att göra det ibland på stranden :)

Istället blev jag väldigt fascinerad av allt vackert som bäddat ner sig där i algerna. Vackra fjädrar, små musslor, allting liknade en sagovärld och ännu mer sagolikt blev det genom linsen.


Jag riktade blicken på några vattendroppar som låg på en fjäder, och det var då jag såg dom...., osäker på vad jag såg, försökte jag titta närmre...., dom gick runt där inne i vattendroppen, sen stannade dom som om de pratade - för att i nästa andetag lyfta på sina händer och sen gå vidare igen...

Nämen, vad är det jag ser? Där är någon inuti droppen....., jag kisade och försökte allt vad jag kunde för att se vad det var? Konstigt! Med huvudet ner i algerna låg jag och tittade på denna droppe som helt uppslukade mig.

Jag vet inte vad det var inne i droppen. Jag vet dock att det fanns inget mer än tång och hav bakom, så jag kallar denna bild för själarna :) Då jag tycker det ser ut och påminde mig om det.

                                                                                    "Själarna"

Sen var jag förstås tvungen att kolla alla andra fjädrar om det var någon inne i dom också :) Men icke, dom var lediga :)
Tur att där inte var några andra människor där på stranden, för risken är väl att jag i mitt fascinerande tillstånd bett någon annan titta på vattendroppen och berätta om de såg något :)




 

En annan vacker vinterdag träffade vi på några kära vänner - sälarna! Och dom här underbaringarna fyller mitt hjärta så det svämmar över.

Vi ville för allt i världen inte skrämma dom. Det absolut värsta jag vet är folk som inte visar respekt. Vet inte hur många ggr man krypt och ålat sig fram flera hundratals meter för att dom ska förstå att man inte vill dom illa, och för att så långt det går - passa in och inte utgöra ett hot. Så kommer någon människa och trampar raka vägen fram och skrämmer bort allihop.

Men dom är kloka dessa sötnosar, dom känner igen oss. En del av dessa är över 40 år gamla!

Om man är lugn bland djur, får man uppleva magi.




Här kommer en sköldpadda minsann :) Ok, jag har fel, men lite lik en sköldpadda är han väl?

Lycka är att få ligga där hos dom och höra dom sjunga!

Man är så lycklig att man inte ens förstår först varför det är så oerhört kallt? och var kommer den där kylan ifrån helt plötsligt? Tills man tar sig tid att bara böja lite på huvudet och får se att man faktiskt ligger i havet ;)
Japp, så går det när man är fokuserad och förtrollad av kärlek!
 


Ljuvliga så man med ord inte kan beskriva hur fina dom är! Trots att man låg i vatten och hade sand överallt så var man varm enda in i själen av den lycka man känner av att få vara där och vara en av dom.


Sedan har vi en annan ängel som fyller ens hjärta med värme trots bitande kalla vindar och snöstorm!


Och frågan är, finns det något vackrare än då varje gren, varje liten plätt är klädd i vitt? Jag har ställt frågan till mig själv som den sommarälskare jag är, vad tycker jag? Vad känner jag? Och när jag väl insåg att det slår nog allt, så förvånnade jag de flesta i min omgivning när jag kom med denna bekännelse. Inte du Tammy, sa dom allihop och gud så fel dom har!! :)


Den här sagofiguren kan man se om man har tur i skogen. Han fullständigt älskar snö och kyla. Helst 30 minusgrader :)

Och denna sagofigur lägger sig gärna till ro ute i kyla och snö och kan ligga där i timmar och bara njuta. Han har noll förståelse för att man kanske fryser eller har tappat känseln i fingrar och tår för längesen.
 
Men han är mitt allt! Och just på denna bild hade han brottat ner mig, slitit av min mössa och hårband då jag försökte ställa in kameran då jag ville testa en ny bildidé. Men så fort jag försökte fånga det, såg han ut som den oskyldigaste lilla vovve som finns i hela världen. Men, skenet bedrar ;)


Jag önskar er alla en underbar vecka, var rädda om er!

Alla bilderna är fotade med en Canon 5D Mark II. Objektiv som använts är Canons 400 - 5,6, Canons 16-35 - 2,8 och även ett makro till fjäderbilderna här ovan.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Kärt barn har många namn





Idag tänkte jag tipsa om en skönhet som många går förbi. En skönhet som jag tror alla var man än bor i Sverige har tillgång till? Och det är ju helt fantastiskt tycker jag och därför vill jag prata mer om den.

För hur det än är så kan man tipsa om många fotomotiv, men vi bor alla på olika ställen med olika förutsättningar och många gånger kan man se vackra bilder och önska att man hade samma motiv där man bodde.
Och det har vi nu :)

~

Det var en gång i somras som jag så gärna ville gå ut och fotografera, men jag kunde inte. Min älskade vovve Lloyd hade ett skov (anfall) som han tyvärr drabbas av ibland efter att blivit smittad av fästing och drabbades av fästingburna sjukdomar.

Jag ville inte lämna honom, och medan jag satt där i solen och det var en sådan där fantastisk dag som tyvärr mörkades ner då han mådde dåligt.

Men mina ögon föll på Mjölke, ( rallaros, mjölkört och mamma mia så många namn denna växt har :) Vi går in på det lite senare :)

Dom stod där färglada och tycktes liksom ropa på mig - "Kom hit till oss då - Du kan njuta av vår skönhet samtidigt som du är hos din vovve :)"

Jag hade fotat dom förra året, men nu gick jag in och hämta kameran och gick fram till dom.




Massor av myror sprang runt och även andra söta insekter landade där.

Återigen kom orden till mig som så ofta kommer - Vad är väl en bal på slottet? :)

Vad jag menar är att vi ofta åker runt för att hitta spännande saker att fota, spännande platser, kanske till andra sidan jordklotet - alla dessa heta exotiska ställen, rena drömmarna för en fotograf. Men varför misströsta, vi har så mycket där vi är. Och ibland kan man kanske inte åka iväg, men man ska inte misströsta för det - man ska göra det bästa av det man har!

Plötsligt medan jag satt där och fotade kom jag att tänka på andra fotografer i andra världsdelar, fotografer som kontaktat mig och sagt att de drömmer om att få komma till Sverige och fotografera.

Hmm, förut hade jag aldrig tänkt på dessa ord de sagt särskilt mycket - drömma om att komma hit och fota när man bor i exempelvis Indonesien, USA? Var det ett skämt? :)

Kanske inte?! kanske hade de sett en bild någon i Sverige tagit och då känt samma sak som vi ofta känner, tänk att få åka dit...?


Och när vi då går förbi den här vackra blomman och känner, - det finns ingenting att fota - så titta en gång till :)

Och visst kan man göra massor med detta vanliga motiv. Se bara hur ljuset totalförändrar blommans färg.

Dessa ovan har jag fotat i skugga, då är blomman mer lila - men så fort solen lägger sin hand vid henne, så exploderar hon i rosaaktiga nyanser.

Och dessutom är det även lite skillnad på dessa rosa färgtoner, jag har tagit dom i sen eftermiddagssol när ljuset är som varmast. Men tar man de tidigare på dagen är dom mer ljusrosa.

 
Att trycka in kameran i blommornas värld och försöka se dom mer som abstrakta skönheter som kittlar ens sinnen är dunderkul.

 
Det landar även en grön magiskt varelse som förtrollar mig med sin metallgröna nyans, tyvärr minns jag inte namnet på denna insekt just nu så jag får återkomma med det. Men visst är han söt? :)

 
 


Det är en makalöst vacker växt och kärt barn har många namn :)

I mitt landskap Skåne, kallas hon för -  Rävrumpa :) Fast jag har alltid sagt - Rävarumpa :)

Sen kollade jag upp lite på nätet vad hon mer kallas för förutom mjölkört och Rallarros.

Och man säger bl.a i

Lappland - Abragärest

Dalarna - Duntrav

Uppland - Kalvrumpa

Västerbotten - Allmoke

O.S.V :)

Massa olika namn minsann, och kanske kallas den något särskilt hos dig?




Det var lite om rävarumpan ;)

Missa henne inte till sommaren, hon är alldeles bedårande vacker i vilket ljus du än väljer!

Var rädda om er!

/Tammy

 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



RSS 2.0