I Vått och Torrt!



Jag vill mest hinna med och önska er alla jätte, jättevälkomna till min och Jonna´s utställning " I Vått och torrt" på Natur Historiska Riksmuseet den 31 Januari!

I Vått och torrt, står vi, alltid tillsammans. Så valet av namn på denna utställning är minst sagt dubbelbottnad :)


Då vi hade den stora äran att bli utnämnda till Årets Naturfotografer http://www.naturvardsverket.se/Nyheter-och-pressmeddelanden/Arets-naturfotograf-utsedd/,  fick vi även chansen att bl.a ställa ut på Naturhistoriska, och det vill man ju inte missa :)

Vill ni läsa mer, kan man läsa det på deras hemsida http://www.nrm.se/besokmuseet/utstallningar/oppnar31januariivattochtorrt.9002694.html

Så varmt välkomna!

Tammy och Jonna
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



En stund i min trädgård!




Jag vill önska er ett fantastiskt 2015 :) Och just när jag skriver dessa rader, brister jag ut i skratt :)

Jag är så långt ifrån ett Nyårsfoto, - så långt ifrån ett Julkort man kan komma, att jag bara skrattar nu.

Självklart borde jag skicka upp lite vinterbilder, åtminstone något från i höstas då? Något vintrigt är väl det minsta man kan begära för tusan?

Aaaah, förlåt!! Jag har faktiskt haft lite vinter här, men bara lite. Det blev minusgrader och jag tog äntligen in mina pelargoner, bra va? Ta in Pelargoner i December? Tja, dom mådde ju bra ute, så jag lät dom stå kvar tills jag såg att det skulle bli minus, då åkte dom in :) Men, även om jag råkade se att det blev minusgrader, så har jag inte ens laddat över det minneskortet i datorn ännu. Kanske till sommaren? ;)


Istället kära vänner tänkte jag bjuda er på en stund från min trädgård i somras, kul va? ;) Jag tänkte visa er mina söta vänner,- Nyckelpigorna och lite av alla de blommor jag sådde.

Jag älskar att så fröer! Jag älskar överraskningen om de kommer upp något kul? Vad kommer upp? Jag försöker spara fröer från blommor som vissnat, sen torkar jag dom i kaffefilter, och när det sen blir varmt igen, -springer jag ut och slänger dom i rabatten. Japp, slänger. Jag är nämligen inte så noga med att förplantera, eller att gräva ner dom, utan jag älskar att se hur vinden sedan tar tag i dom, och var de sedan behagar komma upp, där trivs dom bäst. Och ja, dom kommer upp och de har en förmåga att plantera sig så smakfullt att jag bara kan beundra dom för deras goda smak om placering. De ggr jag försökt själv att plantera ut dom där jag önskar, då blir det aldrig så fint :)


Och blommor, lockar till sig insekter i mängder! Men jag har inte bara vattnat blommorna, jag ger även insekterna dricka. När det är så varmt blir dom väldigt törstiga. I år har jag nog haft rekord med Nyckelpigor till min stora glädje. Och trots hettan som var, kunde jag omöjligt låta bli att besöka dom varenda dag.

Var jag än tittade, var där Nyckelpigor, helt fantastiskt kul!


Jungfrun i det gröna, heter denna blå blomma som tecknar sig i bakgrunden på detta foto och som finns på många utav de andra bilderna. En underbar blomma som kom i vitt, rosa och blåa nyanser.


Även här Jungfrun i det gröna med en söt liten Nyckelpiga som hittat en perfekt plats att vila sig på om solen blir för mäktig!
 

Lite ogräs får ju också komma på besök om de vill, här med en fjäril på besök!

 
Den här blomman - Jungfrun i det gröna, fanns överallt i trädgården! Tack kära vinden för att du hjälpte till med att så dom :)
 

                  Lilla söta Nyckelpiga, mitt hjärta slår alltid dubbla slag när jag ser dig! Lycka för mig är du!
 
En vit Jungfrun i det gröna på denna bild, även om mina ögon självklart först och främst dras till den röda rubinen!
 


Som sagt var, massor av söta insekter kommer på besök om där bara finns tillräckligt med gott. En liten påse med fröer går på några kronor, i gengäld har man igen det många år efter.
 
 
En av mina absoluta favoritblommor är Rosenskäran! Mamma mia, jag har nog aldrig haft så många som jag fick i år!! Och dom är helt enkelt enastående fantastiska. Jag älskar denna blomma. Funderar nästa år på att så den på ena sidan av huset så att det blir som en äng av dessa vackra blommor.

Den är även extremt tålig!! Den stod enda in till December månad, till första frosten. Och den kom upp i alla kulörer.
Här är en annan färg på denna ljuvliga blomma, Rosenskära! Ska ni satsa på en blomma och kanske inte kan så mycket om blommor, satsa på denna. Den tål det mesta och den blommar och blommar och blommar igen!
 
 
 
 
Kära läsare, tack för 2014! Och jag önskar er alla ett alldeles fantastiskt 2015!

Glöm nu inte så blommor, jag lovar er, det är roligare än att köpa färdiga exemplar :)

Alla bilderna är tagna med en Canon 5D Mark II och gamla objektiv från kriget nån gång!

/Tammy
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



En galning på stranden!


 
 
 


Ni som läste mitt förra inlägg  om nyckelpigorna på stranden en stormig vacker sommardag, såg hur de kämpade med vinden. De sökte sig ner till havet vilket dom gör ibland I tusentals, tyvärr blev det ganska stormigt och en del hade problem med att ta sig upp på land igen, och väl på land fångade vinden dom och svepte iväg dom just när det försökte torka upp :)

Jag är tillbaks nu på stranden, och denna dag är det lugnt och stilla och nyckelpigorna finns kvar. Dom sitter i vassen, en del sitter i tången och på alger som ligger på stranden, dom är lite överallt faktiskt. Och idag ska jag berätta hur det är att hälsa på dom i sagolandet, nämligen djupt inne i alger - och i tångens värld :)


Jag drar mig rätt så långt bort från de flesta människorna på stranden till ett ställe där jag får vara ifred, jag har Lloyd med mig så klart, det går ju inte att gå och bada utan honom, nej nej nej, då åker jag på en smocka minsann :) Jag vet de få ggr jag varit på stranden utan honom, då får man hans besvikna blickar på sig resten av dagen. Och de slutar alltid med att jag får gå dit igen och bada ändå. Så, han är såklart med :)

Först badar och leker jag med honom,  efter det sätter jag fast parasollen i sanden där min kära lilla vovve behagar lägga sig så solen inte irriterar hans söta små ögon när han sedan ska ligga och spana på andra ;) Ger honom lite vatten och när jag ser att han är nöjd, kan jag ta fram min leksak - kameran :)

Han blänger surt på mig, Lloyd....!! -"Nej, nej nej, jag ska inte fota dig din surpuppa, jag ska fota piggelinor i stället" och så kryper jag iväg.

Jodå, jag slänger självklart iväg några blickar på min omgivning, hur många kommer nu se denna idiot kräla på stranden? Hur många kommer undra vad som är fel på henne? Är hon frisk? Vad fattas den där människan som har huvudet inne i torkad tång???? :))

Det är inte utan att man känner sig högst onormal när man stoppat in huvudet i torkad tång på stranden och sen  tittar  upp och på de andra "normala" på stranden denna dag som ligger och solar, sitter och fikar, läser en tidning, pratar i telefon.... :) Ska jag skämmas? Hmmm...., varför känner man sig då korkad på något vis? Och samtidigt så struntar jag i vilket, men för all del, om jag varit ett litet barn hade det väl varit ok, men en vuxen kvinna?? Men hon är ju ovanligt barnslig förvisso..., aaahhhh, strunta i det, in med huvudet i den torra igentorkade tången nu Tammy och kolla hur det ser ut :)) Och det bästa är att jag kan inte se om de andra tittar nu :)

Yeees!! Det är magiskt, det är en sagovärld härinne där solens strålar hittar igenom på en del ställen och där inne i all tång och i alla alger, sitter fler nyckelpigor på TORK :)



Jag är absolut i paradiset nu :)

Självklart envisas jag med att fota med gamla objektiv då det är det som är jag helt enkelt, även om vissa säkert har lite problem med att förstå sig på min smak, sååå lite skärpa ju, japp, just det :)


Solen gassar och det känns som min rygg snart kommer att börja brinna, jag kommer åtminstone säkert ha Sveriges brunaste rygg :)) 

Jag ser hur fötter där utanför min värld går förbi, en del stannar liksom upp och jag känner deras blickar.... - vad fattas den där galningen som lagt in huvudet i torkad tång? :)) Jag känner hur skrattet börjar bubbla upp, hur tokigt detta måste se ut och jag kan absolut inte ta ut huvudet nu, för då kommer jag börja vrålgarva och dom kommer få bekräftat det dom misstänkte -  just det, komplett galen människa!!

Det är då Lloyd kommer rusande, ingen stannar så nära hans mammie utan hans godkännande ;) Och då måste jag ju ta ut huvudet ur all tång. Jag ser inget, solen, ljuset är så strakt, jag kisar..., japp, där står mycket väl en man och en kvinna och tittar ner på mig och innan dom säger något, svarar jag - Det är lugnt, jag forskar om livet i tången och vilka som bor i den :) Och sen börjar jag skratta och jag kan inte sluta och dom tittar på mig och börjar själv skratta - killen skrattar så mycket att han är tvungen att huka sig, och så säger han - det var den skönaste solstil jag sett någon ha på en strand :)

Hmmm...., solstil? Han fatta ju ingenting :)

Vem kan ärligt talat motstå en liten Nyckelpigas söta lilla rumpa? Ahh, mitt hjärta ler :)
 
Jag går ner i havet och badar igen och igen och min hjärna måste svalkas av, för det är hett, jättehett och det är väldigt jobbigt att ha huvudet inne i torkad tång, man kan inte ens föreställa sig hur tufft det är :)

När jag kommer upp ur havet, har jag inte ens tid att hinna torka upp lite grann, utan slänger mig direkt ner igen i sanden och in med huvudet i nästa hög med tång.

Ni kan ju själv föreställa er hur jag såg ut? Helt sandad var jag och med huvudet i tången, allvarligt talat, att ingen ringde efter läkar/psykhjälp är ett under :)))

Och av någon mycket underlig anledning så verkar plötsligt folk dras till mig för att se vad tusan jag gör och jag ligger där och svär nästan i tången - varför kan jag inte få vara ifred?  ;) Japp, man blir helt enkelt ego när man fotar, Ånej, bara inte den där människa får för sig att gå hit just nu när jag ska fota detta, då kommer den störa och ljuset kommer försvinna.......eller neeeej, kom för f-n inte hit då springer ju kronhjorten bort...o.s.v....o.sv. någon som känner igen sig? ;)

Ändå svarar vi alltid vänligt, hej hej, bara jag som fotar lite, och nej, jag är inte sjuk i skallen, inte vad jag vet iaf, kanske är jag så pass sjuk att jag inte ens vet om det? :))

FOTA nu Tammy, skit i om det står femtusen till slut och tittar på, koncentrera dig och låtsas att du är i en sagovärld nu och att inga människor finns...., hahaha, ok, jag är inte normal inser jag :) Men vem vill vara normal när det är så mycket roligare att vara komplett galen?


Jag kliver ut ur min värld en stund, Lloyd är rosenrasande av att folk stannat och tittar ner på hans mammie, jag måste lugna ner honom innan han får för sig att äta upp någon där på stranden, då ligger vi nämligen riktigt risigt till och då är det slut med nyckelpigsfotande :)

Jag tar min bodyguard och drar ner honom i vattnet och vi simmar länge, leker delfiner och andra lekar och jag dyker ifrån honom och han blir smått galen när jag gör det och vill genast att jag ska gå upp om jag ska börja med sådana dumheter, då har han ju ingen kontroll alls.

Han får livrädda mig några ggr, ja, dom är ju experter på det här Newfoundlandshundarna, även om just min hund missuppfattat det en smula och försöker stundtals dränka mig istället. Nåväl, alla kan ju inte vara experter - man gör så gott man kan ju :)

När jag ser att folk gått bort och verkar ha insett att hon var kanske frisk trots allt?, går jag upp igen. Sätter mig en stund på min handduk och uppför mig normalt. När jag ser att det är lugnt, slänger jag mig in med skallen i närmast hög med torkad tång och livet leker igen :)




Den här söta lilla nyckelpigan hade jag försökt sätta skärpa på och just när jag tryckte på avtryckaren, tog vinden tag i henen och hon svepte iväg. Ser ni hennes söta små armar? Ahhh, den är inte så skarpt, beror en del på objektivet och en del på att hon sveptes bort och en mycket liten del på fotografen som inte var redo ;) Men bara en liten del alltså ;)
 
Här är en annan söt liten goding som är redo att testa om vingarna torkat!
 
 
Skrattar lite när jag tänker på att några kallat mig för NyckelpigsTammy :) Ja, jag har en särskilt stor kärlek för Nyckelpigor, dom gör mig väldigt glad :)
 


Jag är helt slut i huvudet denna varma dag på stranden och när jag till slut ger upp och tar ut mitt trötta huvud ur tången, står där en väldigt vacker kvinna och tittar ner på mig :)

- Ursäkta mig, säger hon och ler och ser samtidigt väldigt nyfiken ut.

Jag känner mig helt förvirrad....,, tiden i tången, hettan, att koncentrera sig, att försöka sätta skärpan då de gäller dessa gamla objektiv gör mig galen, även om jag älskar utmaningen, men fokusplanet...ahh, var finns den? Jag är med andra ord, helt slut och känner mig en smula förvirrad minst sagt när solen gassar våldsamt emot mig. Var är jag nånstans...ånej, inte skratta nu. Varför börjar jag alltid skratta när jag är trött? Av någon underlig anledning kan jag se mig själv från hennes vy, hur det sitter en förvirrad människa där, med tång i huvudet, helt igensandad :)) Och skrattet börjar bubblar upp inom mig...

Hon fortsätter...

- Jo, jag ber om ursäkt att jag stör dig säger hon. Men jag har sett dig nu här några ggr på stranden och förstått att du fotograferar och det verkar vara så intressant det du gör för du har nu legat i tången i flera timmar och jag undrar så, vad är det du ser, fotar?

Japp, just då brister det och jag börjar skratta helt galet :) Min IDIOT!!  :)

Jag tar mig dock samman och säger, låt mig visa dig istället, jag förstår att det ser väldigt tokigt ut när jag ligger sådär i flera timmar och jag har sett allas fötter stanna och jag har känt blickarna, men jag har varit så fokuserad.

Jag fotar nyckelpigorna i denna torkade tång och jag försöker få en konstnärlig känsla och det ger tången mig och så visar jag henne i min kamera och hon säger, - ser det ut så i TÅNGEN? Gud så vackert, imorgon tar jag med min kamera :)

Och det gjorde hon :) Dagen efter var det inte jag som låg med huvudet i tången, det var en annan tokig kvinna :)


Kära läsare, alla bilderna är tagna med en stor portion kärlek. Kort skärpedjup, en hänsynslös sol och världens sötaste insekt, -Nyckelpigan. En assistent i form av Newfoundlandshunden Lloyd. En kamera, en Canon 5D full av sand och på väg att lägga av, gamla objektiv från 1200-talet, eller i närheten av den tiden känns det som :)

Vi ses snart igen och har ni otur får ni se vad Nyckelpigorna hittade på i min trädgård :)

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Röda Rubiner på en vacker stormig strand



Jag kan inte planera, eller ska jag säga så här: Mitt förnamn är Spontan? :)

Varför orkar jag inte gå in på just nu, utan tänker återkomma till det en annan dag, och berätta varför, - men har bl.a med hur det är att växa upp med Migrän att göra, och hur det kan forma ens liv - huuu!! ;)

Så, jag planerar aldrig vad min blogg ska handla om, ej heller funderar jag på vad jag ska skriva om. Jag sätter mig helt enkelt ner, och öppnar datorn, går till mina fotomappar och tittar på vad dom är döpta till och säger - Ok, idag får det bli lite om livet på stranden :)

Det var någon som frågade mig, -hur vet du vad du ska berätta om? Nämen det vet jag aldrig, jag vet inte ens vad jag ska skriva, det kommer bara från hjärtat och blir därför helt galet ibland :)


Tänk er att komma till stranden en het sommardag och mötas av tusentals nyckelpigor? Är jag i paradiset eller?
Och för en gångs skull, tog jag kameran med, yeees!! :)

Jag säger för en gångs skull, för jo så är det. När man dagligen går till stranden och badar, så kan man helt enkelt inte ta med kameran. Dels var det så hett  visa dagar, att man orkade inte fota. Och för det andra så har jag tagit en miljard bilder på min älskade Lloyd redan att han nästan ser rött när jag tar fram kameran, iaf ibland ;) Men kan man sluta fota den man älskar? Neeeej :)

Jag fotar honom jämt, men jag vet också att han ibland blir jättetrött på min kamera - så för det mesta, tar jag faktiskt inte med den när jag är med honom, så kan vi brottas utan att jag skriker - akta min kamera :) Inte för att han bryr sig om den går i sönder ;)

Men, denna stormiga dag hade jag med den och mötte till min glädje tusentals nyckelpigor som dragit sig ner till stranden!

Varför nyckelpigorna drar sig mot havet heta dagar råder det ju självklart delade meningar om. Ända sen jag var liten har jag upplevt detta och hur man försökt rädda hundratals från att drunkna.

När jag var lite simmade jag ut med min mamma och fyllde hela hennes hår med nyckelpigor och så fick hon simma in och lasta av dom och sen komma ut igen och hämta fler, ja, hon var rätt trött på mig ibland :))

Men, det är hennes eget fel. Hon sa alltid att nyckelpigor ger tur Tammy :) Men hon räknade kanske inte med att ha håret fullt av nyckelpigor? :)

 
Överallt sitter det nyckelpigor som försöker skydda sig från den hårda vinden denna dag, På varenda litet strå. Tången är fylld och jag har fullt sjå kan jag berätta att fånga upp de som jag ser kämpar i havet.

Gissa om min kameran blir fylld av sandkorn? Och tro mig, man kan knappt se något tack vare alla sandkorn som denna dag yr runt, men man måste ju försöka fånga dom på bild ändå :)

 
Lloyd är ju van vid att hans mammie krälar runt på stranden som en säl, men jag måste ju ändå ha koll på honom så han inte får för sig att han ska rädda någon ur havet, hmm ;)

Var är min lilla pluttenutt nånstans?  Aha, jag ser något svart pälsaktigt ligga och vakta mina saker, och just då  vänder han sig om för att jag ska drunkna en stund i hans vackra bruna ögon...
Jo, jag krälade fram till honom och pussade på honom och han tyckte jag var skitlarvig förstås :)


En liten söt piga ligger och torkar upp på en fjäder och mitt hjärta ler!


Haha, här kommer en söt liten piga som har sitt vackra skal fullt av sandkorn :)
 
När jag ligger där i sanden, så kommer detta charmtroll gåendes emot mig och jag kan inte låta bli att skratta :) Stackars liten. Den har lyckats ta sig upp från havet, men sedan blåst omkull och blivit helt igensandad :)

Jooooo, jag hjälpte henne bli kvitt sanden!
 


 
 
Här är så många roliga bilder på dessa pigor i denna mapp, att jag inte kan låta bli att plocka ut fler :)
Överallt sitter det pigor som försöker torka upp i solen, och det är helt omöjligt som nyckelpigsälskare att sluta fota dom. Vet inte hur många bilder jag tagit, men jag får väl snart sluta lägga upp fler :)



                                                                             På tork :)
 

Och om man tror att det är lätt att vara en liten nyckelpiga på en strand, så får man nog fundera en stund till ;)
Varenda liten sandhög blir som ett berg att bestiga och har man otur så kommer just då man nått toppen en vind och blåser omkull en :)
 

Min bästa vän i livet är förstås min hund :)


 

 
 
 
 

 
Dagen efter är stranden lugn och i nästa blogginlägg ska vi se vad de små nyckelpigorna då hittade på ;)
 

 
 
 
 
 
 
 

Vi ses och var rädda om er :)

/Tammy
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Ekoxen - Lucanus Cervus



 
Om jag kunde förklara den kärlek jag känner för Ekoxen, så hade jag skrivit ner den. Men jag kan inte med ord förklara hur mycket den betyder för mig.

Hur kan man älska en liten insekt? Hur kan jag känna en sådan enorm kärlek för denna lilla varelse?

Andra ruskar nog på huvudet åt mig när jag försöker förklara vad jag känner.

Fotografer som åker världen runt och fotar stora vackra djur, jag kan förstå den känslan och lyckan de känner och jag har många drömmar också om att få se vissa djur. Säkert måste de finna min kärlek jag känner för en liten insekt, en smula larvig? - En skalbagge!! :)





Jag håller andan när jag denna första sommardag åker till ett nytt område jag fann med ekoxar.

Tänk om de är här?  Tänk om de inte finns här mer? Tänk om jag bara hade tur förra året när vi fann detta nya paradis?

Ja, jag håller andan...., enda sedan förra sommaren då jag lämnade dom, undrade jag - Kommer jag någonsin att få se er igen? Det finns ingen garanti.

Mitt hjärta bultar hårt, jag är mer än förväntansfull, - och denna kärlek jag känner till denna insekt blandar sig alltid konstigt nog med en känsla av vemod.

 
När jag väl ser dom, brister jag ut i gråt! Jaaaaa, det är sant!! Inte klokt, eller hur?

Jag gråter och skrattar samtidigt och kan inte förklara den lycka jag känner att återigen få träffa dessa magiska varelser som funnits i mitt hjärta sen jag var ett barn.

Kanske beror en del av min gråt och skratt på alla de år jag sökte, men aldrig fann dom? Och när jag väl fann de första tecken på att de skulle finnas, så var dom döda. Det där hoppet som fanns, men som hela tiden omkullkastades, för att till slut en dag uppfyllas.
 
 
Jag slänger mig ner på marken och pratar med dom, jag fotar dom, och jag är där med dom i deras ljuvliga gröna värld.

Jag klättrar nästan i träden i nästa sekund, för när jag ser ekoxens goa rumpa som kryper där på trädstammen, så vill jag just i det ögonblicket också få vara en ekoxe och krypa där med honom.
 

 
 
I år fick jag vara med om något UNIKT :)

Jag fick se när ekoxarna parade sig, vilket ger hopp om att det om 5-7 år blir ännu fler :)

Men jag fick inte bara fångat det på bild, jag lyckades även filma det, hur den filmen blev? Ja, det vet jag inte riktigt ännu. Den är antagligen lika rörig som de brukar bli när jag blir lyrisk, men jag fick det iaf ;)
 
På denna bild här under har hanen precis hittat honan som sitter och äter, han får sällskap av en fluga och lite andra söta insekter :)
 


Jag skyndar mig att byta objektiv, här finns minsann inte tid att fånga känslan i bilden längre, nu gäller det att försöka få lite skärpa på detta magiska ögonblick :) Och kolla in den där enerverande flugan, kan man aldrig få vara ifred? ;)

 


Om ni tittar riktigt noga på bilden under, så ser ni en unik upplevelse ske mitt framför era ögon, att jag inte tappa kameran är ju ett under :) Men här får ni se hur fler ekoxar blir till :) Fantastiskt, tycker ni inte? Ja, jag vet att jag är helt lyrisk och detta är säkert kanske inte alls intressant för just er, men jag är helt lycklig att jag fick se detta :)

Så underbarrrrrt :) Ok, bilden i sig är ju jättetråkigt och ljuset var helt omöjligt, och det fanns absolut ingen tid för mig att ens fundera vidare på vilken ställning jag skulle stå i, för då kunde jag ju missa detta fantastiska. Glad att jag åtminstone hann byta objektiv, för annars hade man väl bara sett ett ben i skärpa :)

Och detta mina kära läsare lyckades jag även filma, jippie :) Ja, dom bjöd mig på undervisning några ggr till denna dag :)


Samtidigt så ska det slåss så klart, den som vinner får honan i deras värld!

 
 
 
Jag följer vidare och finner en i trädet och jag står där och berättar för honom att jag har nog aldrig varit lyckligare, jag tror att det är lite av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv - när jag får vara där med dom.
 
 
 

Jag fotar sällan i Sv/v, men jag konverterar ibland till det. Och av någon anledning så tycker jag att ekoxar kommer fram så oerhört skönt i Sv/v. Dom är för mig så dramatiskt vackra, och just i Sv/v så känner jag ibland att visa bilder verkligen kommer till sin rätt. Här två hanar som rycker ihop!
  
 


Jag får nog lov att återkomma till mina älskade Ekoxar i ett annat inlägg. Är rädd för att det blir för mycket annars, och jag är tyvärr sån att jag skulle kunna fylla sida efter sida med bara Ekoxebilder :)

Jag hoppas vi ses snart igen, var rädda om er och fota så det ryker :)

Alla bilderna är tagna med en Canon Mark II och några gamla objektiv, och faktiskt ett från detta århundrande :) En vanlig Canon 100/2,8

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



RSS 2.0