Vingslag



 
Telefonerna ringer, larmen tjuter, människor pratar, mailen fylls på med nya mail....., mobilen plingar till, privata mail som jag måste besvara. Jag gör det sen tänker jag..., och sen blir senare och senare blir..., när tid finns?Finns tiden? Självklart! Allt beror på hur man prioriterar sägs det.

Jag läser några rader från en författare jag tycker om, ju mindre tid du har i ditt liv - ju mindre fri är du...., och fri..., detta vackra ord, det vackraste ord jag vet..., men vi måste ju göra saker, passa tiden, vi måste ju arbeta, vi måste ju faktiskt en massa.

Fast å andra sidan måste jag inte fotografera :) Jag måste inte gå ut i naturen och sitta ner på stranden och prata med änglarna. Jag måste inte..., ååååh jo, det är just det som det betyder, ju mindre tid, ju mindre fri för det du verkligen vill göra i ditt liv.

Jag måste faktiskt prata med fåglarna. Jag måste efter jobbet sätta mig ner på stranden och höra deras vingslag, höra deras skri som är som balsam för min själ!

Alla har vi det likadant, det tror jag nog :)

Men det finns ingenting som slår känslan av att sluta jobba för dagen och ta fram sin mobil och stänga av eländet - frågan är - varför skaffa jag en mobiltelefon? :) Jorå, en mobil är bra, men det fanns en tid då jag klarade mig utmärkt utan den.


Nu svamla jag iväg lite, men bara lite :) Var glad att jag inte går igång ordentligt med ämnet ovan, för då hade det blivit ännu värre ;)

Här tänkte jag visa lite bilder på mina kära vänner - änglarna :)  Japp, för mig är dom änglar. Och jag har använt mig av ett vidvinkel och ett 50 mm när jag fotade dessa. Ska visa andra bilder en annan gång, då med andra objektiv, för det roliga med dessa fantastiska änglar är att man kan använda vilka objektiv man vill - för en ängel bli alltid vacker på bild :)


Nästa gång ska jag gå in lite mer på drömmande bilder av änglarna, om nu inte något annat ämne dyker upp :)


Hör ni ljuden? Känner ni doften från havet? Det ni, det är livet när det är som bäst, för mig alltså :)
 
 

 

Våren kom och jag har träffat lite nyvakna varelser, här är en av dom som tittade fram ur en krokus.


Jag kisar, jag blundar, jag drömmer mig bort och jag vill se blomman i min dröm - den är just då bara en vision.


Jag dyker även ner i ett blått hav av blåsippor, bara för att andas in känslan hur det kanske känns att få stå där med dom.



/Tammy
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Vinterdagar bland själar och änglavingar



Det var en sådan där behaglig och vackert kall dag, då solen ändå värmde, men vinden var bitande kall.

Lloyd hade fullt upp med att gå igenom precis allt nytt som havet hade sköljt upp denna dag. Så, jag hade att välja mellan att stå där och frysa ihjäl. Eller, att lägga mig ner och sova en stund! Livet med en Newfoundlandshund är antingen i 190 knyck eller i slowmotion :)

Och nog var det mjukt där på stranden denna dag, x-tra mjukt då havet hade sköljt upp mängder med olika sorters alger och sjögräs. Särskilt en röd variant denna dag, som jag tror heter grov rödsläke?



Jag satte mig ner, för att stunden senare lägga mig ner på denna mjuka bädd. Och vilken säng då, alldeles underbart mjuk och skön! Och nej, jag tänkte iaf inte somna denna gång - även om jag har en viss benägenhet att göra det ibland på stranden :)

Istället blev jag väldigt fascinerad av allt vackert som bäddat ner sig där i algerna. Vackra fjädrar, små musslor, allting liknade en sagovärld och ännu mer sagolikt blev det genom linsen.


Jag riktade blicken på några vattendroppar som låg på en fjäder, och det var då jag såg dom...., osäker på vad jag såg, försökte jag titta närmre...., dom gick runt där inne i vattendroppen, sen stannade dom som om de pratade - för att i nästa andetag lyfta på sina händer och sen gå vidare igen...

Nämen, vad är det jag ser? Där är någon inuti droppen....., jag kisade och försökte allt vad jag kunde för att se vad det var? Konstigt! Med huvudet ner i algerna låg jag och tittade på denna droppe som helt uppslukade mig.

Jag vet inte vad det var inne i droppen. Jag vet dock att det fanns inget mer än tång och hav bakom, så jag kallar denna bild för själarna :) Då jag tycker det ser ut och påminde mig om det.

                                                                                    "Själarna"

Sen var jag förstås tvungen att kolla alla andra fjädrar om det var någon inne i dom också :) Men icke, dom var lediga :)
Tur att där inte var några andra människor där på stranden, för risken är väl att jag i mitt fascinerande tillstånd bett någon annan titta på vattendroppen och berätta om de såg något :)




 

En annan vacker vinterdag träffade vi på några kära vänner - sälarna! Och dom här underbaringarna fyller mitt hjärta så det svämmar över.

Vi ville för allt i världen inte skrämma dom. Det absolut värsta jag vet är folk som inte visar respekt. Vet inte hur många ggr man krypt och ålat sig fram flera hundratals meter för att dom ska förstå att man inte vill dom illa, och för att så långt det går - passa in och inte utgöra ett hot. Så kommer någon människa och trampar raka vägen fram och skrämmer bort allihop.

Men dom är kloka dessa sötnosar, dom känner igen oss. En del av dessa är över 40 år gamla!

Om man är lugn bland djur, får man uppleva magi.




Här kommer en sköldpadda minsann :) Ok, jag har fel, men lite lik en sköldpadda är han väl?

Lycka är att få ligga där hos dom och höra dom sjunga!

Man är så lycklig att man inte ens förstår först varför det är så oerhört kallt? och var kommer den där kylan ifrån helt plötsligt? Tills man tar sig tid att bara böja lite på huvudet och får se att man faktiskt ligger i havet ;)
Japp, så går det när man är fokuserad och förtrollad av kärlek!
 


Ljuvliga så man med ord inte kan beskriva hur fina dom är! Trots att man låg i vatten och hade sand överallt så var man varm enda in i själen av den lycka man känner av att få vara där och vara en av dom.


Sedan har vi en annan ängel som fyller ens hjärta med värme trots bitande kalla vindar och snöstorm!


Och frågan är, finns det något vackrare än då varje gren, varje liten plätt är klädd i vitt? Jag har ställt frågan till mig själv som den sommarälskare jag är, vad tycker jag? Vad känner jag? Och när jag väl insåg att det slår nog allt, så förvånnade jag de flesta i min omgivning när jag kom med denna bekännelse. Inte du Tammy, sa dom allihop och gud så fel dom har!! :)


Den här sagofiguren kan man se om man har tur i skogen. Han fullständigt älskar snö och kyla. Helst 30 minusgrader :)

Och denna sagofigur lägger sig gärna till ro ute i kyla och snö och kan ligga där i timmar och bara njuta. Han har noll förståelse för att man kanske fryser eller har tappat känseln i fingrar och tår för längesen.
 
Men han är mitt allt! Och just på denna bild hade han brottat ner mig, slitit av min mössa och hårband då jag försökte ställa in kameran då jag ville testa en ny bildidé. Men så fort jag försökte fånga det, såg han ut som den oskyldigaste lilla vovve som finns i hela världen. Men, skenet bedrar ;)


Jag önskar er alla en underbar vecka, var rädda om er!

Alla bilderna är fotade med en Canon 5D Mark II. Objektiv som använts är Canons 400 - 5,6, Canons 16-35 - 2,8 och även ett makro till fjäderbilderna här ovan.

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Kärt barn har många namn





Idag tänkte jag tipsa om en skönhet som många går förbi. En skönhet som jag tror alla var man än bor i Sverige har tillgång till? Och det är ju helt fantastiskt tycker jag och därför vill jag prata mer om den.

För hur det än är så kan man tipsa om många fotomotiv, men vi bor alla på olika ställen med olika förutsättningar och många gånger kan man se vackra bilder och önska att man hade samma motiv där man bodde.
Och det har vi nu :)

~

Det var en gång i somras som jag så gärna ville gå ut och fotografera, men jag kunde inte. Min älskade vovve Lloyd hade ett skov (anfall) som han tyvärr drabbas av ibland efter att blivit smittad av fästing och drabbades av fästingburna sjukdomar.

Jag ville inte lämna honom, och medan jag satt där i solen och det var en sådan där fantastisk dag som tyvärr mörkades ner då han mådde dåligt.

Men mina ögon föll på Mjölke, ( rallaros, mjölkört och mamma mia så många namn denna växt har :) Vi går in på det lite senare :)

Dom stod där färglada och tycktes liksom ropa på mig - "Kom hit till oss då - Du kan njuta av vår skönhet samtidigt som du är hos din vovve :)"

Jag hade fotat dom förra året, men nu gick jag in och hämta kameran och gick fram till dom.




Massor av myror sprang runt och även andra söta insekter landade där.

Återigen kom orden till mig som så ofta kommer - Vad är väl en bal på slottet? :)

Vad jag menar är att vi ofta åker runt för att hitta spännande saker att fota, spännande platser, kanske till andra sidan jordklotet - alla dessa heta exotiska ställen, rena drömmarna för en fotograf. Men varför misströsta, vi har så mycket där vi är. Och ibland kan man kanske inte åka iväg, men man ska inte misströsta för det - man ska göra det bästa av det man har!

Plötsligt medan jag satt där och fotade kom jag att tänka på andra fotografer i andra världsdelar, fotografer som kontaktat mig och sagt att de drömmer om att få komma till Sverige och fotografera.

Hmm, förut hade jag aldrig tänkt på dessa ord de sagt särskilt mycket - drömma om att komma hit och fota när man bor i exempelvis Indonesien, USA? Var det ett skämt? :)

Kanske inte?! kanske hade de sett en bild någon i Sverige tagit och då känt samma sak som vi ofta känner, tänk att få åka dit...?


Och när vi då går förbi den här vackra blomman och känner, - det finns ingenting att fota - så titta en gång till :)

Och visst kan man göra massor med detta vanliga motiv. Se bara hur ljuset totalförändrar blommans färg.

Dessa ovan har jag fotat i skugga, då är blomman mer lila - men så fort solen lägger sin hand vid henne, så exploderar hon i rosaaktiga nyanser.

Och dessutom är det även lite skillnad på dessa rosa färgtoner, jag har tagit dom i sen eftermiddagssol när ljuset är som varmast. Men tar man de tidigare på dagen är dom mer ljusrosa.

 
Att trycka in kameran i blommornas värld och försöka se dom mer som abstrakta skönheter som kittlar ens sinnen är dunderkul.

 
Det landar även en grön magiskt varelse som förtrollar mig med sin metallgröna nyans, tyvärr minns jag inte namnet på denna insekt just nu så jag får återkomma med det. Men visst är han söt? :)

 
 


Det är en makalöst vacker växt och kärt barn har många namn :)

I mitt landskap Skåne, kallas hon för -  Rävrumpa :) Fast jag har alltid sagt - Rävarumpa :)

Sen kollade jag upp lite på nätet vad hon mer kallas för förutom mjölkört och Rallarros.

Och man säger bl.a i

Lappland - Abragärest

Dalarna - Duntrav

Uppland - Kalvrumpa

Västerbotten - Allmoke

O.S.V :)

Massa olika namn minsann, och kanske kallas den något särskilt hos dig?




Det var lite om rävarumpan ;)

Missa henne inte till sommaren, hon är alldeles bedårande vacker i vilket ljus du än väljer!

Var rädda om er!

/Tammy

 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



GOTT NYTT ÅR

 


Jag vill bara tacka för ännu ett underbart år här på Tidningen FOTO!

När man står här vid årets sista dag så kan det kännas både vemodigt, men även hoppfyllt. Jag brukar alltid försöka känna, äntligen ett nytt år :)) Det ska bli bra!

Egentligen är det lite konstigt att det kan kännas lite vemodigt, för varenda dag är ju egentligen slutet för ännu en dag och Nyår, tja - det är bara en dag i mängden.

Så, till alla er som förgyllt dagar för mig med era goa och rara rader. Ni har gett mig så oerhört mycket och det värmer massor i mitt hjärta!

Ni har delat era tankar med mig och sporrat mig väldigt mycket! Jag har fått se era fantastiska bilder, funnit ännu fler fotosidor hos er och det finns dagar som jag satt mig ner och skulle skrivit en blogg, men hamnat hos er och sen förtrollats så utav det ni fångat med era kameror att tid och rum att skriva  ett blogginlägg bara försvann.

Så kära läsare, jag vill önska er alla ett underbart 2014 och tacka för ett fantastiskt 2013!


~

Ok, Lloyd vill också säga något här..., alltid ska han härmas ;)

Han vill tacka er alla för att ni alltid säger så gosiga saker om honom, och därför bjuda på en bild som jag tog någon dag innan Julafton då han låg och väntade på sina julklappar - han har lite dåligt tålamod om jag säger så :)


/Tammy


Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Himmelsblå


 

Jag borde förstås uppdatera min blogg med lite höstbilder?!

Men, när jag satte mig ner här framför min dator och öppna lite fotomappar, så kände jag - Näääää, jag vill inte :) Jag vill inte alls uppdatera med höst.

Jag menar, höst får nu ju se överallt på andra ställen, och jag och höst....? Hur fungerar det? Inte så bra :)

Men tro mig gott folk, jag kämpar för att tycka om den, ni har hjälpt mig massor. Och kanske, bara kanske blir det någon höstbild här hos mig också.

Och, faktum är att några av dessa bilder i detta inlägg är faktiskt tagna i höst :)


För att återgå till dessa ljuvliga ljusblå blommor - Linblommor!

Jag stod en dag på ICA och skulle köpa lite linser och medan jag stod där bland fröer, nötter, linser och annat spännande, föll min blick på en påse med LINFRÖ.

Aaaah, plötsligt såg jag framför mig fält, stora öppna fält som lyste himmelsblått.

Och som vanligt hamna jag i någon annan värld där jag stod vid hälsokosthyllorna med fröer, linser och framför mig såg jag nu - solrosor, lin och pumpor, ja alla de fröer som låg där kunde jag nu framför mig se blomma för fullt.

Om jag skulle ta och köpa en påse linfrö och slänga ut i den där tråkiga ena rabatten jag har?

Jag hade en speciell rabatt som jag tyvärr inte fick ha ifred för en viss hund. Jag sådde fröer och ville ha vilda blommor. Han grävde ner ben, leksaker och sen grävde rävarna upp allt som min kära hund grävt ner. Den rabatten såg hemsk ut och jag hade gett upp om att plantera något nytt där igen i år, utan tänkte att nu får det se ut som det gör där.

Tills jag hamna bland linfröna. 7 kr kostade en stor påse och jag åkte hem och slängde ut allt i rabatten, och tänkte - vill något komma upp, så blir jag glad, men vill de inte göra det, så förstår jag det mycket väl också :)


Om det kom upp något? :)

Jaaaaaaaaa, det blommade och blommade och blommade och jag har sällan sett en sådan underbar rabatt!

 
Och det blommade enda tills vi fick den där stormen/orkanen, då försvann nästan alla blommor, men i helgen såg jag faktiskt några små söta blå blommor som blommade igen.

Men nu är alla stänglarna fyllda med små linfrön, och även om det inte längre blommar - så är det faktiskt vackra ändå.


Fjärilarna älskade dom. Humlorna, likaså och nyckelpigorna, tja dom gillade dom lika mycket. Och en massa andra insekter drogs till dessa himmelsblå blommor och förgyllde verkligen dagarna.

Jag har använt ett gammalt objektiv från 50-talet till dessa bilder och om ni tycker dom ser lite softa ut, så beror det på objektivet. Jag älskar de defekter äldre objektiv ger, så det blir väldigt ofta jag fotar med dom.

Dom är svåra att få skärpa med och skärpan är minimal om man som jag avvänder korta skärpedjup. Men jag gillar ju det där!


 
Skärpa eller oskärpa, tja allt är en smaksak - för min del handlar foto om en helhet, en känsla jag vill fånga.

 

Äldre objektiv kommer jag återkomma igen till, då de ligger mig varmt om hjärtat.

Man är väl underlig antar jag, när alla andra vill ha de senaste objektivet - så vill jag ha det äldsta, med flest defekter :)


Var rädda om er!

/Tammy


Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



RSS 2.0