En galning på stranden!


 
 
 


Ni som läste mitt förra inlägg  om nyckelpigorna på stranden en stormig vacker sommardag, såg hur de kämpade med vinden. De sökte sig ner till havet vilket dom gör ibland I tusentals, tyvärr blev det ganska stormigt och en del hade problem med att ta sig upp på land igen, och väl på land fångade vinden dom och svepte iväg dom just när det försökte torka upp :)

Jag är tillbaks nu på stranden, och denna dag är det lugnt och stilla och nyckelpigorna finns kvar. Dom sitter i vassen, en del sitter i tången och på alger som ligger på stranden, dom är lite överallt faktiskt. Och idag ska jag berätta hur det är att hälsa på dom i sagolandet, nämligen djupt inne i alger - och i tångens värld :)


Jag drar mig rätt så långt bort från de flesta människorna på stranden till ett ställe där jag får vara ifred, jag har Lloyd med mig så klart, det går ju inte att gå och bada utan honom, nej nej nej, då åker jag på en smocka minsann :) Jag vet de få ggr jag varit på stranden utan honom, då får man hans besvikna blickar på sig resten av dagen. Och de slutar alltid med att jag får gå dit igen och bada ändå. Så, han är såklart med :)

Först badar och leker jag med honom,  efter det sätter jag fast parasollen i sanden där min kära lilla vovve behagar lägga sig så solen inte irriterar hans söta små ögon när han sedan ska ligga och spana på andra ;) Ger honom lite vatten och när jag ser att han är nöjd, kan jag ta fram min leksak - kameran :)

Han blänger surt på mig, Lloyd....!! -"Nej, nej nej, jag ska inte fota dig din surpuppa, jag ska fota piggelinor i stället" och så kryper jag iväg.

Jodå, jag slänger självklart iväg några blickar på min omgivning, hur många kommer nu se denna idiot kräla på stranden? Hur många kommer undra vad som är fel på henne? Är hon frisk? Vad fattas den där människan som har huvudet inne i torkad tång???? :))

Det är inte utan att man känner sig högst onormal när man stoppat in huvudet i torkad tång på stranden och sen  tittar  upp och på de andra "normala" på stranden denna dag som ligger och solar, sitter och fikar, läser en tidning, pratar i telefon.... :) Ska jag skämmas? Hmmm...., varför känner man sig då korkad på något vis? Och samtidigt så struntar jag i vilket, men för all del, om jag varit ett litet barn hade det väl varit ok, men en vuxen kvinna?? Men hon är ju ovanligt barnslig förvisso..., aaahhhh, strunta i det, in med huvudet i den torra igentorkade tången nu Tammy och kolla hur det ser ut :)) Och det bästa är att jag kan inte se om de andra tittar nu :)

Yeees!! Det är magiskt, det är en sagovärld härinne där solens strålar hittar igenom på en del ställen och där inne i all tång och i alla alger, sitter fler nyckelpigor på TORK :)



Jag är absolut i paradiset nu :)

Självklart envisas jag med att fota med gamla objektiv då det är det som är jag helt enkelt, även om vissa säkert har lite problem med att förstå sig på min smak, sååå lite skärpa ju, japp, just det :)


Solen gassar och det känns som min rygg snart kommer att börja brinna, jag kommer åtminstone säkert ha Sveriges brunaste rygg :)) 

Jag ser hur fötter där utanför min värld går förbi, en del stannar liksom upp och jag känner deras blickar.... - vad fattas den där galningen som lagt in huvudet i torkad tång? :)) Jag känner hur skrattet börjar bubbla upp, hur tokigt detta måste se ut och jag kan absolut inte ta ut huvudet nu, för då kommer jag börja vrålgarva och dom kommer få bekräftat det dom misstänkte -  just det, komplett galen människa!!

Det är då Lloyd kommer rusande, ingen stannar så nära hans mammie utan hans godkännande ;) Och då måste jag ju ta ut huvudet ur all tång. Jag ser inget, solen, ljuset är så strakt, jag kisar..., japp, där står mycket väl en man och en kvinna och tittar ner på mig och innan dom säger något, svarar jag - Det är lugnt, jag forskar om livet i tången och vilka som bor i den :) Och sen börjar jag skratta och jag kan inte sluta och dom tittar på mig och börjar själv skratta - killen skrattar så mycket att han är tvungen att huka sig, och så säger han - det var den skönaste solstil jag sett någon ha på en strand :)

Hmmm...., solstil? Han fatta ju ingenting :)

Vem kan ärligt talat motstå en liten Nyckelpigas söta lilla rumpa? Ahh, mitt hjärta ler :)
 
Jag går ner i havet och badar igen och igen och min hjärna måste svalkas av, för det är hett, jättehett och det är väldigt jobbigt att ha huvudet inne i torkad tång, man kan inte ens föreställa sig hur tufft det är :)

När jag kommer upp ur havet, har jag inte ens tid att hinna torka upp lite grann, utan slänger mig direkt ner igen i sanden och in med huvudet i nästa hög med tång.

Ni kan ju själv föreställa er hur jag såg ut? Helt sandad var jag och med huvudet i tången, allvarligt talat, att ingen ringde efter läkar/psykhjälp är ett under :)))

Och av någon mycket underlig anledning så verkar plötsligt folk dras till mig för att se vad tusan jag gör och jag ligger där och svär nästan i tången - varför kan jag inte få vara ifred?  ;) Japp, man blir helt enkelt ego när man fotar, Ånej, bara inte den där människa får för sig att gå hit just nu när jag ska fota detta, då kommer den störa och ljuset kommer försvinna.......eller neeeej, kom för f-n inte hit då springer ju kronhjorten bort...o.s.v....o.sv. någon som känner igen sig? ;)

Ändå svarar vi alltid vänligt, hej hej, bara jag som fotar lite, och nej, jag är inte sjuk i skallen, inte vad jag vet iaf, kanske är jag så pass sjuk att jag inte ens vet om det? :))

FOTA nu Tammy, skit i om det står femtusen till slut och tittar på, koncentrera dig och låtsas att du är i en sagovärld nu och att inga människor finns...., hahaha, ok, jag är inte normal inser jag :) Men vem vill vara normal när det är så mycket roligare att vara komplett galen?


Jag kliver ut ur min värld en stund, Lloyd är rosenrasande av att folk stannat och tittar ner på hans mammie, jag måste lugna ner honom innan han får för sig att äta upp någon där på stranden, då ligger vi nämligen riktigt risigt till och då är det slut med nyckelpigsfotande :)

Jag tar min bodyguard och drar ner honom i vattnet och vi simmar länge, leker delfiner och andra lekar och jag dyker ifrån honom och han blir smått galen när jag gör det och vill genast att jag ska gå upp om jag ska börja med sådana dumheter, då har han ju ingen kontroll alls.

Han får livrädda mig några ggr, ja, dom är ju experter på det här Newfoundlandshundarna, även om just min hund missuppfattat det en smula och försöker stundtals dränka mig istället. Nåväl, alla kan ju inte vara experter - man gör så gott man kan ju :)

När jag ser att folk gått bort och verkar ha insett att hon var kanske frisk trots allt?, går jag upp igen. Sätter mig en stund på min handduk och uppför mig normalt. När jag ser att det är lugnt, slänger jag mig in med skallen i närmast hög med torkad tång och livet leker igen :)




Den här söta lilla nyckelpigan hade jag försökt sätta skärpa på och just när jag tryckte på avtryckaren, tog vinden tag i henen och hon svepte iväg. Ser ni hennes söta små armar? Ahhh, den är inte så skarpt, beror en del på objektivet och en del på att hon sveptes bort och en mycket liten del på fotografen som inte var redo ;) Men bara en liten del alltså ;)
 
Här är en annan söt liten goding som är redo att testa om vingarna torkat!
 
 
Skrattar lite när jag tänker på att några kallat mig för NyckelpigsTammy :) Ja, jag har en särskilt stor kärlek för Nyckelpigor, dom gör mig väldigt glad :)
 


Jag är helt slut i huvudet denna varma dag på stranden och när jag till slut ger upp och tar ut mitt trötta huvud ur tången, står där en väldigt vacker kvinna och tittar ner på mig :)

- Ursäkta mig, säger hon och ler och ser samtidigt väldigt nyfiken ut.

Jag känner mig helt förvirrad....,, tiden i tången, hettan, att koncentrera sig, att försöka sätta skärpan då de gäller dessa gamla objektiv gör mig galen, även om jag älskar utmaningen, men fokusplanet...ahh, var finns den? Jag är med andra ord, helt slut och känner mig en smula förvirrad minst sagt när solen gassar våldsamt emot mig. Var är jag nånstans...ånej, inte skratta nu. Varför börjar jag alltid skratta när jag är trött? Av någon underlig anledning kan jag se mig själv från hennes vy, hur det sitter en förvirrad människa där, med tång i huvudet, helt igensandad :)) Och skrattet börjar bubblar upp inom mig...

Hon fortsätter...

- Jo, jag ber om ursäkt att jag stör dig säger hon. Men jag har sett dig nu här några ggr på stranden och förstått att du fotograferar och det verkar vara så intressant det du gör för du har nu legat i tången i flera timmar och jag undrar så, vad är det du ser, fotar?

Japp, just då brister det och jag börjar skratta helt galet :) Min IDIOT!!  :)

Jag tar mig dock samman och säger, låt mig visa dig istället, jag förstår att det ser väldigt tokigt ut när jag ligger sådär i flera timmar och jag har sett allas fötter stanna och jag har känt blickarna, men jag har varit så fokuserad.

Jag fotar nyckelpigorna i denna torkade tång och jag försöker få en konstnärlig känsla och det ger tången mig och så visar jag henne i min kamera och hon säger, - ser det ut så i TÅNGEN? Gud så vackert, imorgon tar jag med min kamera :)

Och det gjorde hon :) Dagen efter var det inte jag som låg med huvudet i tången, det var en annan tokig kvinna :)


Kära läsare, alla bilderna är tagna med en stor portion kärlek. Kort skärpedjup, en hänsynslös sol och världens sötaste insekt, -Nyckelpigan. En assistent i form av Newfoundlandshunden Lloyd. En kamera, en Canon 5D full av sand och på väg att lägga av, gamla objektiv från 1200-talet, eller i närheten av den tiden känns det som :)

Vi ses snart igen och har ni otur får ni se vad Nyckelpigorna hittade på i min trädgård :)

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Röda Rubiner på en vacker stormig strand



Jag kan inte planera, eller ska jag säga så här: Mitt förnamn är Spontan? :)

Varför orkar jag inte gå in på just nu, utan tänker återkomma till det en annan dag, och berätta varför, - men har bl.a med hur det är att växa upp med Migrän att göra, och hur det kan forma ens liv - huuu!! ;)

Så, jag planerar aldrig vad min blogg ska handla om, ej heller funderar jag på vad jag ska skriva om. Jag sätter mig helt enkelt ner, och öppnar datorn, går till mina fotomappar och tittar på vad dom är döpta till och säger - Ok, idag får det bli lite om livet på stranden :)

Det var någon som frågade mig, -hur vet du vad du ska berätta om? Nämen det vet jag aldrig, jag vet inte ens vad jag ska skriva, det kommer bara från hjärtat och blir därför helt galet ibland :)


Tänk er att komma till stranden en het sommardag och mötas av tusentals nyckelpigor? Är jag i paradiset eller?
Och för en gångs skull, tog jag kameran med, yeees!! :)

Jag säger för en gångs skull, för jo så är det. När man dagligen går till stranden och badar, så kan man helt enkelt inte ta med kameran. Dels var det så hett  visa dagar, att man orkade inte fota. Och för det andra så har jag tagit en miljard bilder på min älskade Lloyd redan att han nästan ser rött när jag tar fram kameran, iaf ibland ;) Men kan man sluta fota den man älskar? Neeeej :)

Jag fotar honom jämt, men jag vet också att han ibland blir jättetrött på min kamera - så för det mesta, tar jag faktiskt inte med den när jag är med honom, så kan vi brottas utan att jag skriker - akta min kamera :) Inte för att han bryr sig om den går i sönder ;)

Men, denna stormiga dag hade jag med den och mötte till min glädje tusentals nyckelpigor som dragit sig ner till stranden!

Varför nyckelpigorna drar sig mot havet heta dagar råder det ju självklart delade meningar om. Ända sen jag var liten har jag upplevt detta och hur man försökt rädda hundratals från att drunkna.

När jag var lite simmade jag ut med min mamma och fyllde hela hennes hår med nyckelpigor och så fick hon simma in och lasta av dom och sen komma ut igen och hämta fler, ja, hon var rätt trött på mig ibland :))

Men, det är hennes eget fel. Hon sa alltid att nyckelpigor ger tur Tammy :) Men hon räknade kanske inte med att ha håret fullt av nyckelpigor? :)

 
Överallt sitter det nyckelpigor som försöker skydda sig från den hårda vinden denna dag, På varenda litet strå. Tången är fylld och jag har fullt sjå kan jag berätta att fånga upp de som jag ser kämpar i havet.

Gissa om min kameran blir fylld av sandkorn? Och tro mig, man kan knappt se något tack vare alla sandkorn som denna dag yr runt, men man måste ju försöka fånga dom på bild ändå :)

 
Lloyd är ju van vid att hans mammie krälar runt på stranden som en säl, men jag måste ju ändå ha koll på honom så han inte får för sig att han ska rädda någon ur havet, hmm ;)

Var är min lilla pluttenutt nånstans?  Aha, jag ser något svart pälsaktigt ligga och vakta mina saker, och just då  vänder han sig om för att jag ska drunkna en stund i hans vackra bruna ögon...
Jo, jag krälade fram till honom och pussade på honom och han tyckte jag var skitlarvig förstås :)


En liten söt piga ligger och torkar upp på en fjäder och mitt hjärta ler!


Haha, här kommer en söt liten piga som har sitt vackra skal fullt av sandkorn :)
 
När jag ligger där i sanden, så kommer detta charmtroll gåendes emot mig och jag kan inte låta bli att skratta :) Stackars liten. Den har lyckats ta sig upp från havet, men sedan blåst omkull och blivit helt igensandad :)

Jooooo, jag hjälpte henne bli kvitt sanden!
 


 
 
Här är så många roliga bilder på dessa pigor i denna mapp, att jag inte kan låta bli att plocka ut fler :)
Överallt sitter det pigor som försöker torka upp i solen, och det är helt omöjligt som nyckelpigsälskare att sluta fota dom. Vet inte hur många bilder jag tagit, men jag får väl snart sluta lägga upp fler :)



                                                                             På tork :)
 

Och om man tror att det är lätt att vara en liten nyckelpiga på en strand, så får man nog fundera en stund till ;)
Varenda liten sandhög blir som ett berg att bestiga och har man otur så kommer just då man nått toppen en vind och blåser omkull en :)
 

Min bästa vän i livet är förstås min hund :)


 

 
 
 
 

 
Dagen efter är stranden lugn och i nästa blogginlägg ska vi se vad de små nyckelpigorna då hittade på ;)
 

 
 
 
 
 
 
 

Vi ses och var rädda om er :)

/Tammy
 
 

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Ekoxen - Lucanus Cervus



 
Om jag kunde förklara den kärlek jag känner för Ekoxen, så hade jag skrivit ner den. Men jag kan inte med ord förklara hur mycket den betyder för mig.

Hur kan man älska en liten insekt? Hur kan jag känna en sådan enorm kärlek för denna lilla varelse?

Andra ruskar nog på huvudet åt mig när jag försöker förklara vad jag känner.

Fotografer som åker världen runt och fotar stora vackra djur, jag kan förstå den känslan och lyckan de känner och jag har många drömmar också om att få se vissa djur. Säkert måste de finna min kärlek jag känner för en liten insekt, en smula larvig? - En skalbagge!! :)





Jag håller andan när jag denna första sommardag åker till ett nytt område jag fann med ekoxar.

Tänk om de är här?  Tänk om de inte finns här mer? Tänk om jag bara hade tur förra året när vi fann detta nya paradis?

Ja, jag håller andan...., enda sedan förra sommaren då jag lämnade dom, undrade jag - Kommer jag någonsin att få se er igen? Det finns ingen garanti.

Mitt hjärta bultar hårt, jag är mer än förväntansfull, - och denna kärlek jag känner till denna insekt blandar sig alltid konstigt nog med en känsla av vemod.

 
När jag väl ser dom, brister jag ut i gråt! Jaaaaa, det är sant!! Inte klokt, eller hur?

Jag gråter och skrattar samtidigt och kan inte förklara den lycka jag känner att återigen få träffa dessa magiska varelser som funnits i mitt hjärta sen jag var ett barn.

Kanske beror en del av min gråt och skratt på alla de år jag sökte, men aldrig fann dom? Och när jag väl fann de första tecken på att de skulle finnas, så var dom döda. Det där hoppet som fanns, men som hela tiden omkullkastades, för att till slut en dag uppfyllas.
 
 
Jag slänger mig ner på marken och pratar med dom, jag fotar dom, och jag är där med dom i deras ljuvliga gröna värld.

Jag klättrar nästan i träden i nästa sekund, för när jag ser ekoxens goa rumpa som kryper där på trädstammen, så vill jag just i det ögonblicket också få vara en ekoxe och krypa där med honom.
 

 
 
I år fick jag vara med om något UNIKT :)

Jag fick se när ekoxarna parade sig, vilket ger hopp om att det om 5-7 år blir ännu fler :)

Men jag fick inte bara fångat det på bild, jag lyckades även filma det, hur den filmen blev? Ja, det vet jag inte riktigt ännu. Den är antagligen lika rörig som de brukar bli när jag blir lyrisk, men jag fick det iaf ;)
 
På denna bild här under har hanen precis hittat honan som sitter och äter, han får sällskap av en fluga och lite andra söta insekter :)
 


Jag skyndar mig att byta objektiv, här finns minsann inte tid att fånga känslan i bilden längre, nu gäller det att försöka få lite skärpa på detta magiska ögonblick :) Och kolla in den där enerverande flugan, kan man aldrig få vara ifred? ;)

 


Om ni tittar riktigt noga på bilden under, så ser ni en unik upplevelse ske mitt framför era ögon, att jag inte tappa kameran är ju ett under :) Men här får ni se hur fler ekoxar blir till :) Fantastiskt, tycker ni inte? Ja, jag vet att jag är helt lyrisk och detta är säkert kanske inte alls intressant för just er, men jag är helt lycklig att jag fick se detta :)

Så underbarrrrrt :) Ok, bilden i sig är ju jättetråkigt och ljuset var helt omöjligt, och det fanns absolut ingen tid för mig att ens fundera vidare på vilken ställning jag skulle stå i, för då kunde jag ju missa detta fantastiska. Glad att jag åtminstone hann byta objektiv, för annars hade man väl bara sett ett ben i skärpa :)

Och detta mina kära läsare lyckades jag även filma, jippie :) Ja, dom bjöd mig på undervisning några ggr till denna dag :)


Samtidigt så ska det slåss så klart, den som vinner får honan i deras värld!

 
 
 
Jag följer vidare och finner en i trädet och jag står där och berättar för honom att jag har nog aldrig varit lyckligare, jag tror att det är lite av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv - när jag får vara där med dom.
 
 
 

Jag fotar sällan i Sv/v, men jag konverterar ibland till det. Och av någon anledning så tycker jag att ekoxar kommer fram så oerhört skönt i Sv/v. Dom är för mig så dramatiskt vackra, och just i Sv/v så känner jag ibland att visa bilder verkligen kommer till sin rätt. Här två hanar som rycker ihop!
  
 


Jag får nog lov att återkomma till mina älskade Ekoxar i ett annat inlägg. Är rädd för att det blir för mycket annars, och jag är tyvärr sån att jag skulle kunna fylla sida efter sida med bara Ekoxebilder :)

Jag hoppas vi ses snart igen, var rädda om er och fota så det ryker :)

Alla bilderna är tagna med en Canon Mark II och några gamla objektiv, och faktiskt ett från detta århundrande :) En vanlig Canon 100/2,8

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



En blå Juvel




Idag är en sådan där vansinnigt tråkig dag :) Det är Söndag, det regnar, och jag har diskbråck - kan det bli roligare? :) Det är så tråkigt att jag börjar skratta, hur galet är inte det?  :)

Så, när jag nu sitter här helt förlammad av en dum smärta, tänkte jag att då kan jag ju skriva en blogg, och göra något annat än att bara tycka att det är tråkigt.

Jag öppnar en mapp från i somras och plötsligt skiner solen igen, även om det kanske inte syns i mina bilder. För just på dessa bilder av denna lilla goding jag ska visa er, gick solen i moln. Och det var rätt bra faktiskt, för då fick jag fram färgen lite bättre på denna fina Jungfruslända som just i detta ögonblick kravlat sig upp från vattnet, då den varit nere och lagt ägg. Japp, den var nere med en hona och la ägg. Tyvärr blev dom bilderna inget vidare, mest suddigt då jag envisas med att fota med äldre objektiv och bländare 1,5 :)

Man är ju märklig, för man vill gärna fånga lite skärpa, å andra sidan är det inte skärpan jag är ute efter utan helheten och känslan och inga artbilder. Lite svårt att förklara, men ju svårare, ju roligare :)

~

Här sitter denna vackra slända och torkar av sig vattnet och den är så söt att jag smälter. Jag kan inte låta bli att berätta för den hur fin den är, och under tiden jag talar med den, tittar den på mig som om den förstod exakt vad jag sa :)  Fast det gör den ju antagligen inte, men hemskt kul att se hans kroppsspråk under tiden.

 
Jag berättar för honom att det var skönt att solen gick i moln, för jag blir helt yr i huvudet av värmen, och just då tar han med sina söta små händer runt sitt huvud som om han höll med och jag utbrister i skratt av hans underbara charm :)

Jag sitter och ligger t.o.m i vattnet under tiden jag fotar, och det är så nära att jag tappar kameran då jag börjar skratta åt denna lilla sötnos och hans charm :)
 
 
När han torkat av sig vattnet sätter han sig lite mer upp och tittar mig rakt in i ögonen, han tycker jag är en underlig art och jag håller helt med honom.

Jag fylls av värme och kärlek i hjärtat när jag ser hur vacker hans värld är. Alla växter som växer här, så smakfullt planterat och det är ingen mindre en Moder Natur som ligger bakom detta vackra.

Under tiden jag ligger där, känner jag hur någon nafsar på mina ben :) Det är mängder med små söta fiskar i stora stim som vill se vem jag är. En bit ifrån mig kan jag se en kräfta vandra runt där på botten och runt omkring mig simmar massor av skräddare, och på mitt huvud och axlar landar trollsländor och jag älskar ljudet av deras vingslag .Jag är i paradiset denna dag och jag älskar att återkomma hit och bara få vara där i detta kristallklara vatten.
 

Jag tittar på trollsländan igen och det är då jag känner att skrattet bubblar över och kameran ligger risigt till när jag börjar skratta där liggandes i vattnet:) För detta charmtroll håller just nu sina ursöta händer runt huvudet, samtidigt som han tittar på mig och allt jag känner är hur han frågar mig - Hur är det med din yrsel nu, har den gått över? Jaaa, jag tolkar in och jag tolkar fritt men åååh, vad han pratar med mig och jag blir alldeles lycklig :)

Jag ler så det bränner i käkarna, jag ler när jag ser hans skugga reflekteras i vattnet. Vilken fantastisk liten själ.
 
 
 
Vart jag än vänder blicken är dom överallt. Och nu när solen återkommit och jag känner att jag måste sjunka ner med kroppen helt i vattnet för att inte bränna sönder axlar och hela jag, så vet jag i mitt hjärta - att dessa bilder jag ser ska jag alltid minnas. Jag ska minnas dom när vintern och hösten griper tag i mig. Då ska jag bara tänka på att snart är jag förhoppningsvis där igen hos dom i detta vackra paradis.
 
 
 
 
 
Och har ni inte provat att lägga er i en vacker Å eller förtrollande bäck en het sommardag - så gör det. Man blir alldeles förtrollad av skönheten. Min syster brukar säga att det är som en enda stor lekplats för oss. Vi kan ibland säga, ska vi fota i Ån, en liten stund bara...? Det slutar alltid med att minst 6 - 8 timmar har gått :)


Bara att få sitta på en sten där mitt i Ån slår det mesta.
 

Alla bilderna är tagna med en Canon 5D mark II, samt gamla objektiv från Ryssland som är tunga som tegelstenar :) Som vanligt enkelexponeringar, inga filter, inga stativ och inget annat som kan vara bra att ha med sig :)

Vi ses snart igen, nästa gång ska vi kanske ta en titt hur Skräddarna har det eller så kollar vi in något annat, vad som dyker upp i nästa mapp får jag väl säga!

Var rädda om er!

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



Kära Sommaren :)




Hur ska man börja? Bara att sätta en titel till sitt inlägg går åt skogen :) Hur gör man vill jag vråla? Jag har glömt bort hur datorn fungerar - Kan inte låta bli att skratta :) Tänk så fort man kommer ifrån det här livet med datorer och annat, bara för att sommaren fångade en i sitt underbara varma kärleksgrepp  :)

Min syster ringde mig nyss och frågade - vad ska du göra idag? Jadu, just nu vet jag inte, jag har satt igång min dator och jag vet inte riktigt om jag ska göra ett blogginlägg, vet inte ens hur man gör längre? Vet inte hur datorn fungerar, var tvungen att sätta igång den två ggr innan den fungerade :) Den har semester, det enda den används till är att ladda över bilder. Måste bara prova och se om jag minns... ;)

Men nu ska jag överraska mig själv och göra ett inlägg. Öppnar en mapp, ok, det här blir nog inget vidare, men det är en början iaf på en härlig sommar :) 

Liten söt röd rubin i små gula solar på ängen :)

Sommarängar, jag tokälskar sommarängar!! Att sätta sig på en äng på kvällarna medan håret fortfarande är blött och rufsigt och känna solens strålar värma en, det är livet!! Jag skulle kunna sitta där för alltid känns det som. Eller på trappan till huset, det är något alldeles speciellt med en solvarm trappa en sommarkväll då värmen ligger kvar och solen vägrar ge vika för natten, I LOVE IT :)

En liten söt skalbagge spejar ut över ängarna, över hans vackra land, ser ni honom? :)

I Våras undrade jag om jag hade förändrats? Jag kände nämligen inte den där vanliga längtan efter sommaren. Något var förändrat..., och på ett sätt kände jag lättnad. Tänk om jag kunde bli en höst och vintermänniska, så mycket lättare mitt liv skulle bli och denna vintern hade jag ändå känt en annan kärlek, iaf en smula kärlek till vintern, inte hösten...., usch usch ;)

Jag kom på vad det var som gav mig ångest. Det var rädslan hur Lloyd skulle hantera sommaren och värmen. Oron gnagde inom mig och jag såg inte fram emot den då jag såg hur han njöt så fort det var snö. Och jaaaa, jag har installerat kyla i hemmet sen år tillbaks, så inomhus är det alltid kallt. men man måste ju vara ute också och tack o lov älskar vi båda havet :) Så bada bada bada!

Och hur det än är, om någon man älskar lider, så försvinner ju glädjen. Man vill ju göra allt för att den ska må bra. Förbannade Borrelia och Anaplasma, förbannade fästingkräk som förstör människor och djurs liv. För ja, det är tack vare dessa kräk som han har problem än idag. Han är inte ensam, jag är med i klubbar eller vad det kallas, och ser hur folk kämpar med dessa sjukdomar. Och värmen är något som tydligen får många utav dessa stackare att må pyton. Skulle kunna skriva så mycket mer om fästingburna sjukdomar och hur det ser ut idag, men hoppar över detta så länge.

Hur som helst, vi njuuuuuter båda två av sommaren, ok, ibland blir det lite väl hett för Lloyd då får jag se till att han blir avkyld, kanske inte alltid lätt, men skam den som ger sig!

För att återgå till sommaren den absolut bästa av dom alla, länge leve den, låt den aldrig ta slut :)

Jag vågar knappt skriva dom där raderna här ovan om sommaren jag älskar för mamma mia så mycket klagomål det varit på sommaren i år. Jaaa, återigen, jag känner mer än vad jag kan skriva med er som lider, jag bor ju ihop med en så jag vet. Ändå måste man få älska den. Jag avskyr mörkret och kylan, jag får ångest bara jag tänker på höst. Ok om vintern blir vit och kall, då är jag med, men annars - nejtack! Det är bara att inse att jag är en sommarmänniska rakt igenom :)

Här från skogen en sommardag eller kväll var det ju :) Söta små vita blommor fyllde marken, så vackert!

Spindlarna, jag har så många spindelbilder i år, men i denna mapp var där bara en till mångas glädje antar jag? ;) Han har fångat sin kvällsmat iaf och ska nu njuta av en god middag!
 
Nämen här hitta jag några på igelkottisarna, jag älskar dom!! Finns det något sötare än igelkottarna som kommer exakt kl. 22 00 varje sommarkväll för att få lite smått o gott att äta?

Och vem har sagt att en igelkott är långsam? Ånej, Maurice här ovan, ja han heter så :) Han springer alltid, jag ser han ibland då han är på väg hitåt i 190 och jag kan inte låta bli att skratta, han har alltid BRÅTTOM, t.o.m när han äter går det undan.

Ljuset var starkt denna dag, stora kontraster så jag valde att konvertera dom till sv/v!

Han är ett charmtroll Maurice, han går fram till en, doftar på ens händer, går runt en, doftar på en som om han vil gardera sig om att det är HON :)



Hade det varit lite mörkare ute så hade jag kanske lyckats få bara hans konturer av solen, men jag lyckade inte riktigt för han har alltid bråttom ju ;) Men visst är han söt?




Sen måste jag mitt i denna röra när jag öppnar nästa mapp få berätta om en alldeles fantastisk fotograf och vän till Jonna och mig!!

Nämligen Christer Karlsson! Se hans underbara bilder på hans hemsida: http://www.ckarlssonsbilder.se/index.html

Christer har vi känt till i många år från bl.a Fotosidan där han var en stor inspiration för både mig och Jonna. Jag minns så väl första gången jag såg hans drömska blombilder och hur jag kunde sitta och titta på dom länge och inte riktigt förstå varför jag egentligen älskade dessa bilder mer än andra blombilder. Jag återkom ständigt till hans bilder och tyckte att han var inte bara fotograf, han var en sann konstnär i sitt skapande.

Vi har haft kontakt genom åren men det var först på senare tid vi äntligen fick träffa denna fotograf.
Till slut fick vi iaf träffa denna fotograf och det var som att träffa en gammal vän man känt hela livet.

Förutom hans fantastiska bildskapande är han ödmjuk, vänlig, artig, snäll, skiiiiiitsnäll, rolig och aldrig ett enda skrytande ord fast han kan trolla fram bilder på löpande band som får en att slita håret av sig hur kan lyckas.

Ibland när vi varit ute och fotat och ni vet när man inte får fram det där man önskar, när inget fungerar hur man än bär sig åt, så kan man gå fram till Christer som är fullständigt uppslukad av något han hittat, och fråga - Vad fotar du? Får vi se? :) och i ärlighetens namn begriper jag inte hur han gör, för han kan få en död stubbe att se ut som rena sagobilden. Då är man skicklig och han inspirerar oerhört mycket.

Han har mängder med fotoideér och det är en stor glädje att få ha dig som vän och någon som vi kan bråka med när vi är ute och fotograferar, för visst måste man väl ändå slåss lite? ;)

Så här kan det se ut :) Denna bild tog jag en dag i somras då vi var ute och fotade och Christer hela tiden tog magiska bilder och vi orkade inte för det var för varmt - ja, då slutade det som det brukar, Christer fick stryk igen för att han är så bra :))) Så går en riktigt workshop till, om nu någon undrade :)) Iaf Jonnas och mina ;)

Bilden är kanske lite suddig och det beror på mitt gamla objektiv från Ryssland och att jag envisas med ett extremt kort skärpedjup, men ni ser ju själva :)

 

Han vet inte om att jag tog denna bild, för han och Jonna stod framför mig så jag inte kunde fota...ja, dom gör alltid så, ställer sig framför mig så jag inte kan få någon bild :))


Nä, nu ska jag sluta svamla för denna gång. Är jätteglad att jag lyckades få igång min dator och för att jag hann skriva ett inlägg, ska verkligen bli bättre på detta snart, med många härliga sommarinlägg :)

Var rädda om er och njut av vår fantastiska sommar, och bada så mycket ni kan och lyssna riktigt noga på vad havet säger er när ni dyker, för det finns ingen som kan säga så vackra saker som Havet!


Alla bilderna är tagna med en Canon Mark II 5D och äldre objektiv från Ryssland, förutom bilderna på Maurice som är tagna med ett Canon 70-200. Enkelexponeringar som vanligt och inga stativ eller annat som kunde vara bra att ha :)

/Tammy

Translate: Google-Translate-English BETA Google-Translate-German BETA Google-Translate-French BETA Google-Translate-Finnish BETA



RSS 2.0