Den gröna smaragden


Mmm..., så gott :o)

Jag vet, klockan är för mycket..., som vanligt - och alla har redan gått och lagt sig väl?! Alla utom jag som inte hinner med de få 24 timmar på dygnet som någon bestämt sig för att vi ska ha. Jag som behöver minst 48 timmar på ett dygn för att hinna med allt jag vill.

Nåväl, jag har nyss hällt upp en stor kopp med kaffe och mjölk, förlåt, mjölk med kaffe skulle man nog kunna säga om min variant. Och till det har jag vispat en fluffig grädde som jag dränkt ovanpå :o) Nej, man ska inte dricka kaffe så här sent, säger dom som vet. Men tja..., vad vet jag om sånt :o)

Jag har nyss varit ute och hjälpt en massa grodor och paddor in från vägen, för av någon anledning så bestämmer dom sig för att falla i trance och sätta sig mitt på vägen när det regnar lite. Särskilt om det varit varmt som idag och sen kommer lite regn.. Då fylls vissa vägar och jag bara måste rädda dom jag kan.

Grodskyltar har jag faktiskt fått igenom på ett ställe. Japp, vi har det i Skåne :o) Underbart! Skyltar som ska förvarna bilister och andra att här går minsann små grodor över, så var snäll och kör försiktigt - vilket de flesta tyvärr inte gör ändå.

Nu ska jag inte tala om det, utan det kan jag återkomma till. Rädda grodor alltså, grodor och paddor - dessa helt underbara små varelser som får ens hjärta att krackelera av ren pur lycka.

Jag tänkte visa en underbar Grön smaragd som fyller mitt liv med enorm lycka, en liten ljuvlig grön varelse jag försöker besöka minst en gång i veckan, men oftast blir det fler.

Min dator är full av dessa gröna små smaragder och jag har inte ens hunnit titta på alla bilderna själv jag tagit i år, utan jag laddar över till datorn i hopp om fler timmar på dygnet. Hur som helst så jag kommer med all säkerhet att återkomma till dom flera ggr.


Här sitter en vuxen lövgroda, medan solen skiner i kapp med störtskurarna och visst är den alldeles underbar? Ahhh, jag blir sååå lycklig enda in i djupet av mitt hjärta av att få glädjen att se dom.

Den är ca 5 cm, så liten..., men då skulle ni se deras små bebisar,  - uj uj...lika söta, men betydligt mindre.

Lövgroda i träd
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

Kolla in den här godingen då - grön och underbar smälter den in i sin omgivning perfekt. Och visst är det lite skönt när det regnar? Iaf om man är en liten groda :o)

Lövgroda Hyla arborea på gren

Men att få vatten i ögonen är inte alltid lika kul.. ♥

Lövgroda Hyla arborea i träd
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

Varför längta till regnskogen när jag har den utanför min dörr?
Lövgroda Hyla arborea i träd
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

Har du någongång i ditt liv sett en liten groda njuta? Har du tiden att stanna upp och se?
Här har du iaf en liten smaragd som kan konsten att njuta av stunden och när jag ser den, så njuter jag lika mycket.
Detta är lycka för mig!

Lövgroda Hyla arborea i träd

Se så underbar han är! Enastående vacker! Han njuter, han mår bra och man kan inte annat än må bra själv i hans sällskap. 
Se hans vackra ögonen, hans små urgoa fötter, hans underbara mage....japp, jag smälter och kan inte sluta titta.
Lövgroda Hyla arborea i träd
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

Tänk att få sitta på ett ekollon och se så här underbar ut! Ja, ni vet ju hur små ekollon är, då har ni en hum om hur liten han är, och han är fullvuxen denna underbaring!


Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

Från en annan vinkel med blad emellan som skapar en diffus oskärpa. Jag försöker ta bilder, men det är lite svårt när jag inte kan sluta titta på dom och le så att mitt leende snart är fastklistrat vid örsnibbarna :o)
Lövgroda Hyla arborea i träd på ekollon
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.


Liten vän, så skör och så utsatt - en vän med dess släktingar vi ska värna om.

Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

Lövgroda i sin typiska viloställning. Har ni sett något så underbart? Ja, jag vet, jag älskar dom ♥ Men titta på hans små händer - kan man annat än älska en sådan ljuvlig varelse?
Lövgroda Hyla arborea i träd
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.


Från den Skånska regnskogen :o)
Lövgroda Hyla arborea i träd
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

Ibland så trampar folk på en..., en del tror de kan bära sig åt hur dom vill?
Lövgroda och fluga
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

..dom får liksom inte nog, utan nöjer sig inte ens om de petar en i ögonen... - det bästa man kan göra med sådana, är att inte se dom - nonchalera dom. Precis så som denna lilla lövgrodebebis redan lärt sig.
Denna lilla groda är ungefär en och en halv cm.Lövgroda med liten fluga
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.

Den ena dagen är inte den andra lik i lövgrodornas land. Allt beror på vädret, men oftast kan man se lövgrodorna som namnet säger - bland lövträd. Men även på blad, nässlor, vass m.m. - de  kryper gärna högt upp i träden om vädret tillåter, medan de yngre håller sig lite längre ner. Allt man behöver är sina lövgrodeglasögon på sig!
Lövgroda i vass
Canon 5D Mark II + Canon 100-2/8.


Och så spelar dom så underbart...., både på våren och sent på sommaren... här har ni en som spelar. Vilket syns på hans lilla haka!

Lövgrodorna har faktiskt spelat från tidig vår och dom spelar ännu, så det stämmer inte alltid när dom säger att dom ska spela för dom spelar när dom känner för det och om man är lugn, försiktig, så kan man smyga sig fram och få se en sådan här sötnos spela en melodi. Är man riktigt biten och förälskad, som jag är, - så ser man till och lär sig sången och sjunger med :o)
 
Lövgroda spelar


Och den här lilla gröna juvelen har t.o.m fått pryda framsidan på FOTO's tidning :o)

Lövgroda hänger mellan vassen

Nä, nu är mitt kaffe uppdrucket och det blir inte fler grodor idag ♥ Men snart igen!


Om du behöver flytta en groda så lyft den försiktigt och håll den inte i din hand mer än nödvändigt, och ta då inte på hans kropp om du kan undvika det. För han andas genom sin hud och är oerhört känslig. Han får aldrig torkas ut så låt aldrig små barn gå runt och bära grodor i sina händer.


Grodorna dör snabbt ut..., man kallar det den största utrotning sen dinosaurierna.

Jag önskar så att alla är rädda om dessa små djur.


/Tammy
Nyckelord:



Kärleken till havet

En gråsäl som leker
Gråsäl leker i havet -  Bilden är tagen med en Canon 40D + Canon 400-5,6

Jag ligger ner på stranden när jag tar denna, dels för att sälarna blir lugnare, men även för att få en bättre vinkel och en stadigare hand då jag nästan frös ihjäl :o) Ligger man ner, lugnar man djur, man framstår inte som samma hot som då man står upp. På detta vis kom jag nära sälarna och med tiden vann deras förtroende. De känner igen en hur lätt som helst, en del utav dom är över 40 år gamla. Jag besökte dom varje dag efter jobbet.
Jag skriver jag? Det är inte helt sant, det var jag och min kära syster Jonna! Till slut simma vi även med dom, men det är en annan story ;o)



Sambo med havet står det här i min profil på höger sida...

Jag är uppvuxen med havet omkring mig, doften, ljuden, måsarnas skri..., Jag får ro i min själ helt enkelt. Jag är Hemma.

Vart jag än reser, hur vackert det än är dit jag kommer..., så längtar jag alltid hem, till havet.

Och till havet går jag när jag vill hämta styrka, kraft, kärlek och ro, - havet ger mig det jag inte kan finna på något annat ställe.

Jag kan sätta mig på en sten och bara sitta där i timmar och andas in, tills jag fylls av det där lugnet,  den där själsliga ron som jag bara finner där. Det kan storma, regna, blixtra - det spelar igen roll.

När livet känts nattsvart, har mitt val alltid varit att gå till det blå. Som om alla svaren fanns där?

Men visst finner jag kanske svaren där..., jag hör vågornas rullande sång,  jag känner styrkan som är lika stark som rofylld på samma gång och jag lyssnar på havets melodi och smaken av sälta i luften fyller mina lungor - och där är dom, svaren som jag söker. Svar befriad från ord.

Snäcka på stranden
Bilden på snäckan är tagen med en canon 40D + Canon 16-35/2,8
Jag ligger som vanligt ner när jag tar den för att få den låga vinkeln, ja - man blir lite blöt :o) Samt får lite frostskador om det är vinter.



Om man tittar riktigt noga, så hittar man havets guld där - bärnstenarna! Fast, det sägs att man bara hittar dom, om man behöver dem?!

Bärnsten som ligger på stranden

Bilderna på bärstenen har jag tagit med Canon 40D + Canon 16-35/2,8 + ett gråfilter, heter dom så? Jösses så värdelös jag är på vad saker heter, - ett filter som tonar ner himmeln. För dom som inte vet är det ett filter som är tonat längst upp, och dessa fungerar kanon om man fotar i solnedgång t.e.x. Det finns även olika styrkor på dom, så det finns alltid något som passar alla :o)

Jag låg självklart ner även här medan vågorna tog både mig och bärnstenen, men kul hade jag iaf under tiden!
Bärnsten på stranden 


En säl simmar fram för att kolla in mig och jag kan inte med ord beskriva den kärlek jag känner för dessa underbara djur. Sv/v eller färg? Spelar inte så stor roll, dom får mitt hjärta att slå frivolter av lycka.
gråsäl smyger simmandes in till mig
Bilden är tagen med en Canon 40D + Canon 400-5,6


Att få se solen sänka sig för kvällen och ta godnatt, medan havet vaggar henne till sömns är livsglädje för mig!
Snäcka i solnedgång

Snäckan på stranden

Snäcka i solnedgången
Canon 40D + Canon 16-35/2,8


Att ha dessa underbara djur som följer mig längs stranden där jag går, fyller mig med lycka och kärlek.
Sälen i havet


Sälen i havet

Ibland undrar jag om de inte har lika svårt att låta bli att titta på mig, som jag har på dom? För jag kan helt enkelt inte ge upp och gå hem, min kärlek för dom är så stor att det känns som jag  ska gå i bitar. Ibland har jag stannat till långt in på natten, bara för att  få höra deras läten, känna deras närhet. Att bara få vara där med dom.

Säl i havet

Sälen i havet

Jag berättade en gång i en annan blogg om hur sälarna passade min bilnyckel jag tappat hos dom :o) Jag kanske återkommer med det här också, för det var något av de vackraste jag varit med om.


En utmärkt sten att sitta på vid havet och bara få följa med i havets rytm.
Stenen vid havet
Canon 40D + Canon 16-35/2,8


Om det blåser mycket, kan man ta skydd bakom en sten :o)

Nyckelpigorna på stranden
Canon 40D + Canon 16-35/2,8


Och det allra bästa med havet och livet på stranden är att: det spelar ingen roll om det är Vår, Sommar, Höst eller Vinter - för där är lika vackert året om. Och nog tusan tycker jag nog det är vackrast på vintern där trots allt, jag som avskyr höst och vinter, har åtminstone mitt hav att gå till och där ska jag finna kärleken igen.


De här har jag skapat av och med kärlek. 
Säl bland is

Säl simmar bland is

Sälen i is

säl simmar bland all is

Alla bilder på sälarna är tagna med en Canon 40D + Canon 400-5,6, ibland har jag fått backa bakåt då dom kommit för nära och då man inte kan zooma med mitt objektiv. Frågan är vad man kan göra med ett vidvinkel? :o)


Oj, jag kom av mig helt här..., det är dessa underbara sälar som gör att jag smälter bara jag ser dom. Alltså inte mina bilder, utan deras ljuvliga blickar - Hur som blev det lite många bilder, men håll till godo och jag lovar, jag kommer tillbaks till dom igen :o)


Go'natt!

Gås på stranden

Bilden är tagen med förutom kärleken, en Canon 40D + Canons 70-200/4

Bilden är tagen i Limhamn/Malmö.

Övriga bilder är tagna i Skanör&Falsterbo, samt på Österlen. I Skåne alltså ;o)

/Tammy

Nyckelord:



Ett oförtjänt dåligt rykte

Ett vildsvin som går runt och bökar

Jag skulle vilja ta död på en myt...., åtminstone skulle jag vilja berätta min åsikt som inte stämmer med alla de skräckinjagande historier jag blivit matad med. Jag antar att mitt inlägg kan störa en del, då jag förstått att de flesta inte gillar vildsvin - men jag gillar dom iaf! och skulle vilja slå ett slag för dessa urcharmiga skygga grisar!

Ända sen jag började gå ut och fota själv i skogen för en massa år sen fick jag höra den ena skräckinjagande historien efter den andra...

-Se upp för vildsvinen, möter du en sån, är det goodbye! Dom är sjukt aggressiva och går till attack direkt, särskilt då de har ungar....

- Grävlingar är livsfarliga, se till att ha äggskal i dina stövlar, för dom biter till det krasar...

Jag vet inte hur många hemska historier jag fått höra, och nog tusan blev jag lite påverkad ändå? Jag kom på mig med att gå runt och lyssna efter dom, och sen när jag inbillat mig att de fanns där i området så sprang jag allt vad jag kunde, dom är ju så vansinnigt aggressiva

Då jag jobbat en del med djur, tyckte jag ändå att det var konstigt, ok att dom avskyr människan..., men att dom skulle ge sig på hur som helst?? Njaee...

Jag blev så klart mer och mer fascinerad, precis som jag oftast blir av de som jag från början var rädd för. T.ex är oväder det jag älskar mest, det jag en gång var rädd för.

Allt handlar väl om respekt? Och respekt har jag för alla djur! Även för oväder, trots att min dröm är att fota en F5'a ;o)

Hur som, jag ville kolla in dessa farliga vildsvin...., och det har jag försökt under ett antal år och en sak har jag lärt mig - ett vildsvin drar så fort den ser en, så fort den känner vittringen av människan så sticker den.

Men om den blir trängd då? En hona med ungar?

När det gäller ALLA djur med ungar ska man ha stor respekt, dom skyddar sina barn mot fara och människan är en stor fara. Och är det något konstigt med det? Absolut inte! Människan skyddar väl sina barn mot eventuella faror? Får inte djur göra samma sak? Självklart, det handlar om respekt igen.

Fåglar attackerar och folk skriver insändare om hur livsfarliga fåglarna är som gör anfall, helt oförstående om naturens lagar....., och aldrig att det kan gå till sig själv och fråga sig själv - hur hade jag själv gjort?

Jag har mött vildsvins honor med ungar och de har alltid stuckit så fort de sett mig. Om jag däremot skulle tränga ett vildsvin, så får jag faktiskt skylla mig själv! Jag skulle aldrig kräva att ett djur skulle avlivas pga att det hade attackerat mig, jag har full förståelse att jag då gjort något fel. Jag har blivit attackerad av fåglar och först inte förstått? tills jag självklart hittar anledningen och ser till att inte gå i deras väg mer.

Vildsvin som skadeskjutits har gått till anfall och ibland har det slutat tragisk för den som blev anfallen, mycket tråkigt så klart. Men, om man blir skadeskjuten, det gör ont..., jätteont...., vad hade du gjort då själv?

Hade du tackat den som sköt dig? Nej, tror inte det. iaf hade inte jag gjort det, jag hade gjort precis som vildsvinen, jag hade blivit jättearg och allra helst om jag har små barn att ta hand om...

Respekt och förståelse, och ett sunt förnuft!

Nåväl, jag tycker vildsvin är otroligt söta ifrånsett från de flesta andra, därför vill jag skriva detta, för att DU som kanske är rädd inte ska känna den rädsla för att gå ut i skog och mark, risken att ett vildsvin skulle attackera dig ser jag som otroligt liten, det skulle isf vara en skadeskjuten gris som kommer i din väg och där du får ta smällen.


Nåja, mina försök att fånga vildsvinen är inga bra, det vittnar om inte annat dessa bilder om - men allt handlar inte om att få bra foto, det handlar om en upplevelse som lämnar avtryck, minnen och kärlek.

En kväll lyckades jag iaf smyga mig fram :o)

Vinden blåste rätt och jag smög så gott jag kunde i det höga gräset och bland allt sly, jag gick ner i en bäck som jag inte såg och kände hur mina stövlar fylldes av det kalla vattnet, och allt jag kunde tänka på - gode gud, ge mig inga fästingar - det är det enda djur, förlåt - parasit jag inte klarar av.

Jag stannande till ibland, stod blickstilla så fort han lyfte sitt charmiga huvud åt mitt håll...., jag var övertygad om att han skulle höra mitt hjärta banka och slå hejvilt, för det var allt jag själv hörde.

Till slut hitta jag en liten lucka och han tittade upp och han såg mig....

ett vildsvin känner min vittring


Stunden var kort, sekunder handlade det om...., men jag ska bära mötet i mitt hjärta så länge jag lever. För hans milda ögon sa mig allt..., den enda fara som fanns, var ju jag - jag människan.

Vildsvin springer sin väg i rädsla för människa

Tänk ett sådant stort djur, åtminstone - tungt djur, blir rädd för mig? Precis som kossorna på ängen som backar när det känner sig osäkra...., som sälarna i havet på över 300 kg som hoppar i så fort man upplevs som ett hot...

Jag är ett hot, jag är 164 lång, kort... :o) Vad jag väger vet jag inte, men det enda hot som finns är alltid jag själv.

Det är blandade känslor jag känner när han springer sin väg, vemod, samt lycka att få se honom.

Han stannar dock en bit ifrån mig, kollar in mig..., vad tänker han? Känner han? Jag tittar ner..., vill inte möta hans blick - jag är ett rovdjur och mina ögon utmanar honom..., därför tittar jag alltid ner när jag möter djur.

vildsvin tittar på mig



Antagligen bestämmer han sig för att jag inte utgör något större hot? För han stannar och fortsätter äta och jag får njuta av honom en liten stund till.

Jag ler när jag ser hur hans söta svans viftar fram och tillbaks...

Vildsvin forsätter att äta.


Plötsligt ser jag hur han går sin väg..., han vill inte vara i min närhet såklart, jag borde gått, men blev förtrollad av att få vara honom så pass nära. Men när han går sin väg, slår mitt hjärta hejvilt igen, en kärlek väller upp inom mig..., jag önskar så att ditt liv blir fyllt av glädje.
Vildsvin går sin väg

Alla bilderna här ovan är tagna med en Canon 5D mark II och Canon 400-5/6 ISO 400

Då jag är en ganska lat fotograf och oftast bara bär med mig det objektiv som sitter på min kamera bara, så hade jag självklart inget stativ med, vilket hade underlättat, eller att jag ökat ISO värdet, men det hade jag ingen tanke på då.

Bilderna är mörka, lite oskarpa - det var kväll. Jag har ljusat upp dom en smula i Photoshop för att ni överhuvudtaget ska se något :o) och ja, jag vet, dom är inte bra ändå. MEN, det handlar inte om bra bilder här, det handlar om en kärlek, en upplevelse jag vill dela med mig av.


Här är två andra bilder, en hona med bebisar, även dessa bilder rent värdelösa - men visst är dom ursöta!
Vildsvin med bebisar

Vildsvinsmamma med bebisar


Nästa gång kanske jag ska berätta om upplevelsen att höra Kronhjortarna bröla, eller så kanske det blir något annat :o) här två kronhjortar som sedan stångades och bröla tills solen gick upp.

Kronhjortar i gryningen

Nu ska jag sticka och jobba, sen ska jag sticka ut och fota och sen ska jag jobba inatt igen - frågan jag ställer mig är - när ska jag sova? :o) Inte kan man väl sova när man kan sitta ute och höra kronhjortarna? Ljuvliga underbara stunder då myggen äter av en och man undrar om man mist förståndet totalt? :o)

/Tammy
Nyckelord:



Att fånga livet - går det?

Mossa i solnegången

Min fotografi går inte ut på att fånga närbilder, även om jag ofta fotar med macro...

Det är något helt annat jag vill fånga en närbilder - jag vill fånga livet, jag vill försöka förmedla en känsla, en helhet i det jag ser och känner.

Jag är inte ute efter artportättbilder, eller macrobilder på små insekter eller närgånga bilder på blommor och blad- det gör så många andra så mycket bättre.

Jag vill försöka visa karaktären, personligheten bakom även den minsta lilla varelse - för hur det än är, så är vi inte ensamma om att leva, att känna, att vara lyckliga, ledsna, rädda eller glada.

Och jag älskar verkligen att få vara därute med djuren, från minsta lilla till de stora bjässarna.., och att då försöka fånga deras personlighet!

Och ute är jag :o) På mer än ett sätt! Men, vad gör väl det om tid och rum försvinner, igår glömde jag nästan bort att jag skulle jobba då jag satt och fotade kronhjortar och var helt förtrollad av deras fantastiska värld.

Och bortrollad blir jag när jag fotar myror :o) Jag tokälskar att fota myror! Därför att dom förmedlar så oerhört många känslor genom sitt beteende. Oftast kommer jag på mig själv med att le sådär jättestort när jag fotar dem, därför att deras beteende är så otroligt underbart och säger mig så mycket att jag bara inte kan sluta le :o)



När kärleken slår till, slår det gnistor om den - iaf, den äkta!
Två myror som pussas

Ibland är det skönt att sitta upp o ner, för världen känns genast så mycket stabilare då!
Myra på ett blad i skogen

Att få sitta på ett blad och speja ut över skogens djungel är nog alldeles fantastisk..
Myra som sitter och spejar

En silhuett av en alldeles speciell liten varelse...
Myran i skogen


Att få sitta på en liten gren när solen går ner - det är livslust det!
Myra sittandes på pinne



Och myror, de kommer jag återkomma till många ggr då de fullständigt kryllar av dem i min dator :o)

Samtliga bilder är tagna med Canon 5D Mark II och Canons 100/2,8 och någon är tagen med Tamron 90/2,8
Bilderna bör nog helst ses på kvällen när inget sidoljus stör för mycket!

/Tammy

Nyckelord:



Living on the Edge


Godmorgon gott folk, dax att vakna till ännu en strålande dag :o)


Här har ni en som är mycket morgonpigg, klockan är nu 01:25 för att vara exakt och jag är pigg som en lärka...


Japp, jag har nyss vaknat - arghh!!



Hur ska jag bli trött nu då?? Hur ska jag kunna somna NU?



Ja, så här fel blir det ibland om man har MIGRÄN...

Jag vaknade till en alldeles fantastisk morgon idag, solen strålade in och jag trodde nästan jag drömde..? efter att det har regnat konstant i flera månader nu, iaf känns det så, - så vaknar man alltså med värsta migränen när solen äntligen behagar visa sig.


Livet är ett hån :o)


- Snälla sol, inte idag..., gör inte så här mot mig!! Men solen hon sken allt vad hon kunde och aldrig gör väl en sol så ont som när man har migrän.


Jag försökte vända mig om, försökte allt vad jag kunde att ta bort allt ljus som fanns, samtidigt som jag kände panik att jag skulle bli liggande just idag när det äntligen var fint väder. Jag som hade så mycket jag ville försöka fota..


När jag då äntligen nästan försvinner in i drömmarnas värld igen, så börjar något så irriterande att pipa någonstans i huset...

- Vad är det NU?? Går upp och håller samtidigt i mitt huvud som känns som om det ska falla av nånstans..., men hittar inte var ljudet kommer ifrån...?

Lägger mig igen, och då är det där igen..., ljudet!!


MEN snälla!!


(Ljud och ljus är det värsta jag vet när migränen kommer)


Men se där uppe i taket, där kommer det ifrån, det enervernade ljudet..., - långt där uppe sitter den - brandvarnaren som bestämt sig för att jäklas just idag!


Hur ska jag nå dit upp? Jag måste sova, bestämt lägger jag mig ner igen, nu får det liksom vara nog!


Men, den fortsätter....., jag funderar på att ta en hammare och liksom kasta upp dit och se om jag kan träffa den? Ja, bara det blir tyst..., men var är hammaren? Jo, i förrådet, liksom stegen...liksom snart jag själv så klart. Kanske jag borde flytta in i förrådet istället, där är kanske lugnt och tyst och mörkt?


Ut och hämta stegen, och jag ska bespara er vilket elände jag hade innan jag fick ner brandvarnaren, men självklart råka jag ju trycka på en testknapp där på sidan av den som fick den att börja vråltjuta och jag tappa självklart greppet om stegen i ren rädsla och trillade ner,- men på vägen hann jag dra med mig en jättefin växt :o)

Sen hade jag sån tur att jag nyligen vattnat den där jättefina växten -  så jag fick vatten över hela sängen och hela golvet och kunde börja byta lakan och sen tvätta golv och det var då, mitt huvud föll av till slut :o)


När jag väl lade mig ner i min säng sedan så slog hjärtat så fort att jag är glad att jag faktiskt sitter här :o)


För att lugna ner mitt vilt bankande hjärta tänkte jag på alla mjuka och vänliga saker i livet, och på alla söta djur...


Och det är ju inte bara jag som lever -  "Living on the Edge" :o)


Tänk att kunna träffa någon inuti en liten blomma? 
Två rapsbaggar inuti en blomma

Bilden är tagen i min trädgård med en Canon 5D Mark II och Canon 100/2,8



Tänk att få vandra runt på rosens bladkant .., vilken vacker värld!
Liten rapsbagge i en vit ros
Bilden är tagen i min trädgård med en Canon 5D Mark II och Canon 100/2,8


Vad är bättre än en vän som räcker sin hand?
En rapsbagge står ovanpå sin kompis.
Bilden är tagen i min trädgård med en Canon 5D Mark II och Canon 100/2,8


Ibland är det bäst att inte se bakåt, eller neråt... - ändå kan man inte låta bli!
Rapsbagge hänger ner över blommans kant.
Bilden är tagen i min trädgård med en Canon 5D Mark II och Canon 100/2,8



Såja, nu ska jag hoppa i säng, förlåt - gå i säng!

/Tammy

Nyckelord:



RSS 2.0